För ett år sedan idag..

..började jag jobba på Enehagens skola i Värnamo.

Jag minns det som igår, första dagen var på något sätt fantastiskt, inte för att jag kände att det var klockrent rätt, det var ju snarare tvärtom skulle det ju visa sig i efterhand. Men jag minns spänningen och allt det nya runt omkring mig som extremt stimulerande, jag var första gången på väldigt länge stolt över mig själv.. jag minns känslan. Jag trodde att det skulle bli bra därnere, en ny chans på något sätt, att jag inte var den loser som jag uppfattar mig själv här hemma.

Drygt två månader senare grät ett par elever på skolavslutningen och där och då på den närliggande kyrkan förstod jag att min uppsägning var ett av mina livs misstag. Det var ju tungt därnere, tungt så in i Norden mellan varven. Men jag skulle verkligen gett det en större chans.

Jag blev bjuden på lunch idag hemma hos Calle, jag berätta precis som för er att det var ett år sedan min anställning började nere i Värnamo. Calle frågade om jag saknade Värnamo, jag svarade ganska direkt "Nej", men i ärlighetens namn kan jag sakna att inte vara i Motala. Calle jämförde med vinter och sommar, att när man befinner sig i det ena saknar man det andra, helt rätt såklart men inte i mitt fall, jag saknar spänningen, att utmana mig själv, att vara stolt över mig själv.

Jag har inte direkt varit pratsam om vad som egentligen hände där nere, jag skäms nog lite för mycket. Det var inte för att jag tyckte synd om mig själv, snarare en brist på kontakt eller samarbete med min närmaste kollega. Vi var två helt olika personer, hon är person som jag har mycket svårt för, jag är en person som hon har svårt för. Det blev för mycket för mig, jag skulle ordna lektioner i ämnen som jag inte alls kunde undervisa, jag hade ingen att egentligen prata med detta om, jag var inte ens i närheten av att bli kompis med någon av mina kollegor i arbetslaget.. snarare från andra avdelningar. Ok, en deltidare på min avdelning var väldigt rolig, hon bjöd dessutom på öl när jag tog mitt körkort. Jag höll dessutom definitivt inte med arbetslaget om hur man skulle bemöta den svåra barngruppen, de lyssnade inte tanterna på, jag hamna utanför. Detta gjorde mig om möjligt... :) ... ännu mer disträ. Min kollega prata med rektorn, rektorn pratade med mig. Ett samtal som jag inte alls uppskattade, inte för att jag inte kan ta kritik, det är jag bra på, men tyckte att kritiken var oerhört fånigt framlagd. Själv satt jag då och tyckte att jag hade gjort framsteg för barnen, men BARA för barnen, inte kollegorna, dom brydde jag mig inte alls om lika mycket. Jag var rent ut sagt förbaskad över hur uppenbart det var att rektorn hade tagit sida. FUCK IT, tänkte jag spontant, dagen efter sa jag upp mig. Ångra mig inte för en sekund den kommande veckan, ångra mig mer och mer efter det..

Nu har jag jobbat ungefär lika länge på Tunvallaskolan i Linköping, jag tänker och agerar annorlunda, mina kollegor är varma,snälla och lyhörda nu. Jag är dessutom mycket, mycket, mycket mer planerande nu. Det kommer låta konstigt det här, ni känner ju mig, jag slår mig inte för bröstet men jag vet att jag måste göra det mer och jag tror också att det är det som händer. Mitt nya motto är att jag ska vara förbaskat anpassningsbar när jag märker att jag har fel men samtidigt stå mig ordentligt när jag märker att jag har rätt. Jag tänker dessutom inte ge upp den här gången :)

Annars? Lördagkväll och tvättning!

Ta hand om er..

Som en gammal gubbe..

20.37 var sista gången jag kollade på klockan. Vilken fredagkväll!

Har ju och andra sidan varit pigg sedan 04 nu, idag ska vi måla om pingishallen, känns egentligen inte alls bra, ni vet att jag är en nostalgiker och pingishallen är i princip det enda som utseendemässigt har varit intakt sen min barndom. Men om jag inte ska tänka egoistiskt så är väl just då det behövs en ommålning. Till min stora förtjusning har jag också hittat min kamerakabel så kameran plockas givetvis med..

Det känns ibland som att Motala-livet och livet på jobbet är två helt olika världar, kanske är det för avståndet och pendlingen. Men jag uppfattar mig själv som två olika personer på jobbet och fritiden. Ingen är dock bättre eller sämre än den andra, de är bara olika.

Vad gör man när man är pigg 04.48?

Stortrivs eller vantrivs jag?

Det här är en bild på mitt jobb! Coolt med Street view på Google earth, jag tycker verkligen det. Kan sitta i timtals och undersöka saker..

Jag har svårt att hitta mig själv just nu eller någon balans alls, jag är inte ens i närheten. All energi läggs väl egentligen på jobbet, i 8 veckor har jag jobbat och jag har svårt att förstå om jag vantrivs eller stortrivs. Låter sjukt men det har en enkel förklaring. Jag har sedan födseln haft väldigt svårt att utmana mig själv, på jobbet gör jag det varje dag, en tydlig hatkärlek till det här finns, jag har ångest när jag går till jobbet men känner ofta stimulans när jag är på jobbet. Jag har inte en aning om vad mina kollegor tycker om mig, inte en blekaste, jag har inte en aning om vad eleverna eller föräldrarna tycker om mig, inte en blekaste. Jag blir lite förvirrad av detta men detenda jag vet är att jag har svårt att se mig själv i spegeln om jag inte gör mitt yttersta varje dag..Ni som känner mig vet att jag är disträ av naturen, att vara disträ passar inte som fritidspedagog, det är nog den sämsta egenskap du kan ha..

Jag har varit utan internet ett tag, nästan en månad, därför har jag inte kunnat blogga, min avsikt är att fortsätta nu i den mån jag har tid och ork :)

Hej mina läsare!

Händelserika veckor har det varit.. på riktigt!

Mitt nuvarande mående är sådär just nu, jag känner mig oftast trött trots att jag har en nattsömn på 8-9 timmar och sådär en halvtimme i snitt på bussen. Jag har börjat pendla till mitt jobb i Lkpg och det tär på mig som om jag vore 70 istället för 30, inte så att jag är trött på jobbet alls men mellan utstämpling och och instämpling får jag inte mycket gjort.. förutom idag, sprang kanske 8-9 km. Ärligt talat så är jag i en ekonomisk kris just nu och jag ser inte riktigt hur jag ska ta mig ur den, det kanske finns en väg, poooookerspel samtidigt som jag jobbar, alltså under helgerna. Det är kört att spela när jag kommer hem från jobbet, finns inte en chans.

Vad finns det att säga om Tyskland? Inte så mycket faktiskt, har kört bil på autobahn (stavas det så). Det var roligt därnere men också lite jobbigt. Mitt nya jobb är typ samma sak, roligt men jobbigt, skönt att man har ett jobb iaf stämmer jag in med i svenssonkören..

Ikväll springer Usain Bolt.. 19.15 blir tiden

Hemma igen..

Det var ett tag sen, men jag hittar ju inte min kamerasladd så jag kan visa bilder, visst är jag slarvig och numera innehavare av en större lägenheten men det kan ju inte vara helt borta, jag vet ju for sure att det inte lämnat lägenheten. Jag vill berätta om Malung för er, jag vet inte hur jag ska bära mig åt bara. Man måste vara där, det är två helt olika kulturer som möter varandra i samma "byggd", elitdansare och raggare, för övrigt två kulturer som jag tar avstånd till men respekterar till fullo då jag själv kommer in i den tredje kulturen och inte lyckas vara någon av dessa hur mycket jag än försöker.. Jag kan inte dansa och jag kan inget om bilar..

Stämningen på en camping passade mig dock som handen i handsken, jag tycker om att gå och småtugga med alla möjliga människor, när veckan var över hade vi nästan lärt och känna alla i vår närhet. Jag tycker om halvgamla människor, sådär runt 55 +, bra självförtroende från livet men ändå så avslappnat vulgära efter lite under västen.

Värmlänningen i husvagnen jämted: "Nä, ja danse int igår alls ja, ja blev för fuller ja"

Jag: "Tvärtom mot mig då, det är när jag blir för full som jag dansar"


Träffade Björn Hellberg, han kallade mig för "gentleman"

Jag köpte likadana träningsoveraller till mig och Ulrika, det blev populärt på campingen.

Jag hoppade till Black Jacks "Inatt, inatt"

Jag hoppade till Black Jacks "Inatt, inatt" en gång till.

Jag har lärt känna min kompis Ulrika ännu bättre.

Jag pratade politik med norrmän.

Jag fick aldrig tag i någon billig hatt.

Jag fick klaustrofobi i husbilen.

Jag rev av mitt hela repertoar på gitarr, "Hönan Agda" och "Turistens klagan"

Jag blev missuppfattad från en norsk tjej när jag berömde hennes röst, hon sa "tack" och lyfte på sina härligheter.

Jag drack för mycket.

Jag tröttnade på dansbansmusik.

Jag kan se mig själv i Malung även nästa år.

Snabba kast

Ja, faktiskt, jag var ju i Norrtälje i helgen, förutom vädret som har iofs har varit ett "förutom" hela sommaren så var det en bra helg. Berra och Rodi var resekamraterna, vi var ju hemma hos Rodi. Inte samma lägenhet som förra sommaren dock, han har köpt en bostadsrätt lite mer i utkanten av Norrtälje. Han bor bra däruppe, fräscht och rymligt, balkongutsikt mot en sjö där kvällsolen går ner.. men kanske lite väl lugnt, den parkerade rullatorn i trappuppgången var ett tecken på det..

Vikingstad SK var här i Motala och spelade igår, hur trevligt som helst och jag fick mycket beröm för min idé för träningsmatchen, det var roligt, känner mig inte så van vid det så jag mådde bättre efteråt. Vikingstad har ett lag som vi mött hundratalsgånger så vi känner varandra som att vi spelade i samma klubb. Jag hoppas verkligen att det blir en tradition.

Jag har massa bilder från Norrtälje förresten, dessvärre får ni vänta till söndag/måndag, jag är lite stressad just nu för snart drar skutan norrut, närmare bestämt Dalarna då jag ska på dansbandsvecka i Malung med kompisen Ulrika. Jag åker tåg upp till Örebro först där vi möts upp. Det skulle regna, såklart, men som tur är sover vi inte i tält utan i en husbil som ägs av Ulrikas föräldrar. Mer om det på söndag/måndag också såklart.

Ta hand om er

Dålig löpning

Jag älskar fortfarande att tävla, det kommer jag nog alltid att göra, folk som kommer upp i åren uttrycker sig ofta, "Jag bryr mig inte om att vinna längre, det är inte viktigt". Jag påstår det motsatta, det är då man måste bevisa för sig själv och andra, framför allt för sig själv att man fortfarande håller. Idag bevisades dock inte ett skit när vi samlade ett gäng i Råssnäs löparspår för att göra upp. Meningen var att vi skulle springa två varv vilket motsvarar 7,5 kilometer, jag orkade ett varv. Jag hade t.o.m lagt upp dagen annorlunda, ordentlig frukost och ingen snabbmat på heeeeela dagen, även sportdryck medtogs och ändå stupade jag halvvägs. Jag orkar ju springa 2 varv egentligen men jag överskattade min "hastighetsförmåga" rejält. Jag ville ju vinna den där skiten som en belöning för träningen jag lagt ner. Summan blev att dom andra sprang på 35 minuter på två varv, ett extremt bra tempo sett för sådär ett halvår sen men faktum är att jag nästan känner mig segare för varje gång jag springer. Jag kanske åldras mer än vad tränar eller är jag sjuk? Nåväl, nog om det, det är bara bita i det sura äpplet..

Vad händer mera? Jag åker upp till Norrtälje över helgen, det ska bli trevligt att komma bort från den här stan en sväng. Se ny miljöer, känna brisen från havet, ta en öl eller två, jo, löpardojorna lär åka med också, jag var ju däruppe förra sommaren och Norrtälje är fantastisk fint att springa och vara i, förmodligen speciellt på sommaren :)

En dag på landet med syskonbarn..

I lördags lyckades jag fånga min favoritungar på några kort när jag var ute i Degerön hos mamma.

Idag är det måndag, känns ganska bra ändå, det enda jag egentligen gjort är att jag har tränat och städat.. eller, jag vakna ju inte upp här hemma utan jag sov hos mamma i Degerön, det var trevligt och bekvämt, mat på bordet och bäddad säng. Ganska perfekt om man bortser från mängden småkryp som bor där ute i skogen. Det var kul att träffa Vilgot igen också, det blir inte så mycket av den varan nu när jag är östgöte igen, (Vilgot är ju Millans son som bor i Värnamo men det visste ni väl redan). Jag pratade en del med Millan och mamma om Värnamotiden och ibland ångrar jag att jag inte gav det en större chans, ibland ångrar jag det inte alls.

Slut på pingisläger..

Sista veckan av pingisläger är färdigt, känns lite tråkigt, det var en ganska lagom aktivitet att göra på sommaren. Det var roliga ungar att ha att göra med och jag hoppas att dom kommer tillbaka till nästa sommar. Många av dem tränar ju givetvis under säsongen också men jag kommer nog få svårt att träffa dom då, min tid finns nog på nästa års semester. Idag var det för övrigt en lugn dag, det var bara 9 spelare med och jag anordnade en liten turnering med godispåsar som pris. Well, det behövdes på en sommar som kanske inte blir lika roliga som tidigare p.g.a "ekonomiska brister".

Jag kommer åka till Tyskland V.32, trots ekonomiska brister, det var något som jag egentligen inte är helt nöjd med då jag också kommer hem på söndan och börjar jobba på nya jobbet på måndan. Jag måste vara helt utvilad första dagen eller iaf låtsas vara det :) När jag satt och kollade igenom gamla tysklandsbilder kom jag dock på lite andra tankar, det har varit många roliga stunder därnere i södra Tyskland, synd att bossen Ellermann inte är med iår bara, han känns som den självskrivna reseledaren.

För ett par år sedan..

Jag hittade en rolig video, lite lagom nostalgisk sådär. I början hörs filmaren Hampus Hernell. Rolig boll vid 2.38 :)

En lång dag!

Det var aboslut inte med ett glädjeskutt men med en viss förväntan som jag gick upp från sängen idag. Min nya arbetsplats och kollegor skulle snabbt bedömas inom loppet av några timmar och bedömningen är ok, varken mer eller mindre, jag vill att det ska bli v 32 så att jag får sätta igång istället. Det började nämligen inte speciellt bra, i T1 området ligger det två skolor precis jämted varandra och jag uppfattade det verkligen som att jag skulle gå till den ena när min blivande kollega menade den andra, så ja, en halvtimme försenad blev jag innan jag ens hunnit börja. Bra Matte!

Nog om det, flera timmar spenderades på IKANO-huset efteråt när Pelle spenderade pengar, jag kände mig tvungen att köpa ett par skor också, fick dom billigt :)

Lång dag som sagt, blir ett uselt inlägg det här :D

En seg dag avslutades med ett fartfyllt tal av Jimmie Åkesson från Almedalsveckan, han öppnade veckan i år och det var ett kraftfullt och inspirerande tal för vissa som hölls. "Ingen lämnas utanför" är huvudslogan, den misslyckade invandringspolitiken är det enda som kom upp i talet och kast med liten boll mot andra partier såklart.

"Nu tänker nog många att vi visst lämnar folk utanför, vi begränsar ju invandringen, men vi hjälper hellre fler folk på plats istället för att "forsla" dom över halva världen"

Bra räddning där, Åkesson! Ingen lämnas utanför!


Året är 1979, Jimmie Djokovic födds i Jugoslavien, när han är 11-12 år bryter ett inbördeskrig ut, han sitter och skakar i ett hörn av ett sönderbombat hus, det finns ingen trygghet eller säkerhet i landet, fredsorganisationers bidrag förskingras på högre positioner i landet. Det finns ingenstans att ta vägen. Uppe i Sverige snurrar alla tillsammans med Tomas Brolin målfirande och dansar glatt till "fångad av en stormvind", emellan varven lider vi av nyhetsrapporterna från Jugoslavien, "usch vad hemskt". Pengar skickas till fredsorganisationer, ingen varken vet eller vill veta om pengarna verkligen kommer fram. Men vi hoppades att dom kommer fram såklart. Det gjorde dom inte, Jimmie Djokovic dog när han var 13 år. Han lämnades utanför.

Vilken tur att Jimmie Djokovic är påhittad. Han heter istället Jimmie Åkesson och växte upp med en invandrarvänlig politik i Blekinge, där kunde han känna den friska vinden från havet som svepte in varma sommardagar lagom till jordgubbarna. Men allt var plötsligt inte bra, Sverige förändrades, det kom in annorlunda människor i landet som inte betedde sig som oss. Eleven som satt på bänken bredvid Jimmie i sjätte klass kunde knappt prata svenska och var lite irriterande högljudd och osvensk. Annorlunda som sagt, han blev därför lite mobbad och utfryst, sen kom hela hans familj dessutom, dom bodde i det röda huset mitt i Sölvesborg, de andra barnen i staden höll avstånd, det hade föräldrarna sagt. Sen blev det fler och fler invandrare, Sverige segrederas mer och mer. Jimmie blev bara räddare och räddare tills han bestämde sig för en långsiktig plan redan i tonåren, vaniljglass med jordgubbs - planen. Vi hjälper dom på plats, vi tar inte fighten här, vi håller tummarna på nyheterna istället..

DU LÄMNAR TRON PÅ MÄNNISKOR UTANFÖR, JIMMIE!

Suck, jag kom in på det här som vanligt, jag blir så förbannad bara, förstår att det är tråkigt när jag skriver om samma sorts saker.

Em - final

Vi hade bokat bord för 15 personer på Olearýs i Motala. Vi lät nog inte riktigt som 15 personer som såg en em-final, vi var nog alla ganska trötta och oengagerade, jag höll väl i smyg på Italiens målvakt Buffon men det var inget jag framförde speciellt med tanke på att han släppte in 4 mål idag och att min bordsgranne var spanienklädd. Jag gratulerade nyligen en nyfunnen spansk vän på facebook (som spelade för Västers BTK) under säsongen och han använde ord som "incredible", det går att förstå en dag som denna, tre raka mästerskapstitlar har inget lag lyckats med förr. Spanien räknades ju bort som vanligt när eran startade inför EM 2008, på pappret har dom väl alltid haft stora guldchanser men blev mer känt som ett land som inte kunde få till det i mästerskap, det har väl med all säkerhet förändras nu..

Själv var jag mätt på fotboll lagom till finalen.

Jag fíck spö av en kille ute i Råssnässpåren idag, jag hade en tid som var 1,10 minuter sämre än förra veckan på 3.7 kilometer, det är såklart under all kritik men så är det ju med löpning, dagsformen är viktig och den var katastrofal idag, dom få fiskmåsar som byggt sina hem på strandkanten därute gjorde nog som sina kompisar och flytta in till stan av mitt flåsande..

På tal om löpning, min syster Mia har anmält sig till tjejmilen, det ni, ingen trodde väl att vi syskon ens kunde böja oss ner och ta på oss ett par löparskor för några år sen. Lycka till Mia!

Imorgon ska jag träffa mina blivande kollegor för första gången, det ser jag fram emot, jag ska ju vara med och starta ett nytt fritids för elever med neuropsykologiska sjukdomar (stavas det så) :D Jag gillar det som tusan, jag är beredd att lägga så mycket kraft och tid på dessa ungar så ni anar inte :) Det kommer bli grymt kämpigt men jag kommer för första gången på länge lägga mig med leende på läpparna..

Mer om det imorrn

Ha det bra!

Äntligen sommar!

Jag är som er, när solen skiner i 20 gradig värme säger jag:

"Vilket underbart väder vi har"

I själva verket tycker jag inte alls att det är underbart, det är störande med sommar, fullt med massor störande moment. Sanningen ska fram, mitt mål är att en av er 15-20 läsare ska ändra sin uppfattning om den här årstiden. Här kommer därför de 5 värsta sakerna med sommar.

1. Solbränna. Då pratar jag inte Angelina Jolie-bränna utan en bränna som 90 % av nordens befolkning får. Jag sitter här efter en jävla dag i solen, en dag för tre dagar sen och kan fortfarande inte röra mina axlar, det gör ont när jag tar på mig en t-shirt. Man står vid spegeln och funderar på om man inte är lite brun ändå och efter en stund likt en 3d bild så börjar man se en brun nyans men om man bara släpper blicken en aning så ser man ingenting och undrar vad fan man håller på med.

2. Svensk sommar. "Inget slår den svenska sommaren". Har klimatförändringen drabbats oss så hårt de senaste åren att den svenska sommaren är mer labil nu? Jag tror inte det! Även här är vi hjärntvättade, senast igår gick jag hem från en kompis i spöregn med shorts och t-shirt. Det går inte att förvänta sig något mer än att man kommer ha fel kläder på sig. Den svenska sommaren är därmed lättslagen, gå in duschen med t-shirt och kortbyxor, sätt på riktigt kallt vatten. Eller alternativt, skruva upp värmen hemma, sätt dig i soffan med regnkläder och paraply.

3. Fiskmåsar. Alfred Hitchcock visste vad han gjorde. "Fåglarna" är med all säkerhet baserad på en verklig händelse fast med fiskmåsar. Man kan höra att dom är onda och hatar människor, så fort vi kommer för nära skriker dom ännu mer. I veckan blev jag attackerad av en fiskmås, likt vildvittror svepte den över huvudet på mig för att förmodligen försvara sin unge. Jag kan förstå att vi uppfattas som ett hot, det jag inte kan förstå är varför fiskmåsar bygger sina hem mitt i stan. Ni bor ju i Motala, ni har hela vättern och borens strandkant till erat förfogande. Tänk lite för fan!

4. Smådjur. Flugor och mygg älskar mig men kärleken är långt ifrån ömsesidig. Många berättar om flugor i sovrummet som stör nattsömnen, jag antar att jag tar det detta till en helt ny dimension. En fluga kan älska mig så mycket att dom ogenerat sätter sig på pannan flera gånger om trots att jag viftande borde tagit deras liv ett antal gånger. Då brukar jag lägga om taktik, jag drar täcket över huvudet, lyfter det lite grann och skapar ett minimalt andningshål för att flugan ska tro att deras kärlek har bytt rum, jag tar här inga som helst risker trots bristen på luft utan väntar tills det är helt tyst innan jag stegvis lyfter täcket.

5. Raggare. Den kvarlevande svenska stolta traditionen.

Pingisläger!!

Tränarna Adam och Henke står och sparrar med två Rooney-klädda bröder.

Ett gäng spelare står och väntar på stafett

Tränaren Nisse

Känner mig lite slö..

..vilket egentligen är konstigt. Jag sover och slappar mer än halva dygnet och jag är, iaf enligt klockan i bästa form någonsin. Jag sprang Råssnässpåret på 3,7 km på 16.20 och i inledningen kändes det som att det bara fattades en telefonkiosk att flyga ut ifrån, jag flög dock som vanligt ut för fort och släpande steg och blodsmaken i munnen sista 200-300 metrarna är mer en regel än ett undantag när jag springer nuförtiden, det är lite sjukt att det är då jag nästan mår som bäst, när jag tar ut mig själv. 16.20 är väl egntligen en ganska medioker tid för många och jag vill nog lite sådär i smyg närma mig 15 gränsen när sommaren når sitt slut därute. Well, till saken, det är ungefär vad jag gör, springer, sitter här eller vid tv:n.. eller sover. Början på den här veckan har dock varit lite annorlunda, jag har varit ute och rört på mig socialt också vilket jag tycker mycket om. Det är ett pingisläger i sporthallen och jag har varit en av ledarna, det brukar vara pingis på förmiddagen och sedan någon annan aktivitet på eftermiddagen. Lugnt och gemytligt och jag skulle aldrig kunnat tro att jag skulle känna mig trött efter dom få timmarna.. men det gör jag..

Inget bra tecken inför heltidsdagarna :)

Stefan Hörnell, en annan pingisspelare, var jag och hälsade på igår, han har köpt ett stort hus i Brinken, stort hus med stor altan. På altanen satt vi och pratade racketlon och drack några öl i några timmar, emellan diskussionerna kom jag och tänka på.. hur ska jag skriva.. hur välstrukturerat liv han har, fru och barn, ett bra jobb och ett fint hus. Det är det många som har även långt innan hans ålder men Stefan verkar ha allt detta och samtidigt en väldigt avslappnad inställning till livet, det känner jag färre människor som har.. Stefan är en bra man, hur schysst som helst att även han var med på överraskningsfesten när jag fyllde 30, det var lite oväntat. OJ, vilken kväll/natt det där vara, den kommer jag minnas länge, tyvärr blev det för roligt men det hör väl till kanske..

Förresten ringde dom från mitt kommande jobb idag, min närmaste kollega vill byta några ord med mig i veckan, det låter spännande. Som sagt, till T1 skolorna kommer jag gå in med full kraft varje dag, hur många powerraids som än behövs :)

Nu ska jag ner och slå några bollar..

Midsommar i Borensberg!

När jag satt där på en altan så centralt du nästan kan komma i Borensberg så övervägde jag om det inte var den bästa midsommarafton någonsin. Det går inte att komma ifrån att det väl just runt midsommar som man kanske saknar sommarstugan som mest, det beror på flera olika saker, dels att vi firade själva högtiden där de sista åren, dels att det var just när sommaren var på ingång som det stället kändes som allra bäst. Jag ska inte gräva ner mig i det där nu men jag försvann till Krogsfall några minuter på altanen. Faktum är ju att det är tiden som saknas inte platsen..



Det är ju inget speciellt med det där huset, ser risigt ut, fasaden behöver en rejäl puts, de skrikgula dörrarna behövs bytas ut, inne i huset finns varken tv eller vattentoalett, från altanen måste man nästan hoppa för att se en liten bit av Järnlunden. Det finns dessutom ormmöjligheter på tomten.

Det var inte bättre förr, det var annorlunda förr, gårdagens midsommarfest var så bra den kan bli 2012. Många av mina närmaste vänner var på plats. Det var mycket skratt, god mat och roliga tävlingar. Det är bara människor som är tidlösa i mitt tycke..

Glad midsommar!

Han är inte en av oss..

Jag tycker att Anders Breivik dom var helt rätt, alltså att han fick psykiskt vård, det är såklart omöjligt för mig att sätta mig in i situationen som överlevande och anhöriga har, majoriteten av dessa tycker nog att ett fängelsestraff eller dödsstraff hade varit det enda rätta, jag kan tänka mig att människor i allmänhet tycker det också, "sätt honom i stolen". Jag såg från rättegången att någon hade upplevt domen som att han var oskyldig när han fick psykiskt vård..

Jag ser det dock från ett annat perspektiv i vanlig ordning.. :)

Man kunde se hans hånfulla flin när domen fastställdes, han skakade på huvudet och såg allmänt oförstående ut. Hans filosofi om att han planerat, disciplinerat bekämpat ett krig skjöts där svart på vitt helt bort. Han ville nog vara en fruktad kämpe eller för få en hyllad hjälte, han blev den psykiskt störda. Ok, om man ska kolla på det individuellt så är det ju en annan femma, det är klart att folk vill se honom lida för det han har gjort, han har ju tagit 77 människoliv om jag minns rätt. Men jag anser att domen var den bästa för världens framtid. Man kan tyvärr aldrig komma ifrån att det finns en tyst svans bakom Breiviks krigsfilosofi, även om de inte är lika kapabla att göra handlingen, jag kan tänka mig att dessa människor inte direkt njuter av domen. Det här blev ett bevis på att dom inte är en av oss för Breivik är inte en av oss, han är psykiskt sjuk. Det här dådet är inte som andra dåd, det måste ses globalt, Breiviks filosofi måste placeras som psykiskt stört tänkande så att människor nån jävla gång lär sig..

Jag skulle kunna skriva om den här skiten i en evighet även om jag egentligen inte har kunskap som andra om det och att jag vet att det är just uppmärksamhet som han vill ha, jag tyckte ändå att det var intressant att se vilken dom det blev. De inblandade blev inte nöjda med domen vilket är för jävligt men att döma av Breiviks reaktion så känns det som helt rätt beslut. Du förlora, människor vann..

Kan väl inget annat..

..än konstatera att jag hade fel om Sverige i fotbolls-em. Vi blev utslagna men jag tyckte att dagens match inte bara gav antiklimax utan även en lätt touch av mersmak.
2-0 mot Frankrige är väldigt bra även om dom till synes verkade spara en del krafter till kvartsfinal. Kvartsfinal hade varit kul, jag minns hur fantastiskt kul det var när Sverige gjorde 2-1 mot England, det hade varit kul att känna den spänningen igen. Jag tycker att Sverige gör två bra matcher, speciellt idag då givetvis. Angående Zlatan så kan jag bara kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor, han höjde laget nästan själv i långa stunder. Ett !. Finns det några ? då? Absolut, Ukraina-matchen såklart och sömnpillrena till intervjuer i vanlig ordning, hatar dom media så mycket eller är dom bara så tråkiga helt enkelt?

Pingisläger den här veckan, jag är med som spelare för att nästa vecka vara en av ledarna. Jag skulle så gärna vilja spela pingis som förr, jag vet att jag är tråkig med mitt velande fram och tillbaka.. nu ska jag sluta, nu satsar jag igen, nä, nu är det fan nog, nu ska jag träna varenda dag.. men faktum är att jag inte haft den här pingisviljan sen jag var barn och då verkar det vara för sent. Mitt vänstra knä klarar inte av ryckena som krävs och idag kände jag mig uppriktigt ledsen över detta. Jag känner direkt när knät börjar och har det väl börjat så slutar det inte förrän jag sätter mig på bänken, det kan räcka med 10-15 minuters spel. Extra tråkigt är det när konditionen känns all time high (säger inte så värst mycket iofs). Well, jag ska inte ge upp, en sjukgymnast borde få undersöka knät och ge mig en gnutta förhoppning innan jag blir detvarbättreförr-gubben som hänger vid sidan av..

..jag kan bli tränare också kanske.

Snart är det midsommar, på fredag närmare bestämt, då blir det att åka till Borensberg och fira med några av mina absolut närmaste vänner. Det ser jag fram emot! Det är ingen mindre än Dan Borén som anordnar, en helt klart godkänd fest-anordnare, jag tror han har en del ideér på gång och då ska jag även damma av min kamera och dela med mig till er fåtalet läsare. Huvudpersonen Dan kan givetvis hyllas som kompis i en evighet men det är en annan festdeltagare som jag vill lyfta upp så här på tisdagnatten.

Nämligen min käre kompis Robert, framgångsrik och väldigt ödmjuk på samma gång. Han skulle nog förmodligen ogilla om han visste att jag satt och skrev om honom nu. Han lämnade oss och Sverige sommaren innan han skulle börja gymnasiet och för några år såg vi honom bara några veckor på sommaren. Han kom väl tillbaka på heltid i 21-årsåldern och jag skulle inte vilja säga att han kom tillbaka som ett ras men kanske i förhållande till hur och var han är idag. Hans rygg krånglade galet så han kunde inte alls spela pingis så mycket och på den nivån han ville. Han kändes ofta deprimerad och vilsen, hade nästan aldrig några pengar, kärleksfullt omtänksam och sarkastiskt rolig var han dock redan då. Jag kan minnas väldigt många roliga kvällar i Charlottenborg när han och Dan delade lägenhet. Sen hände något, kärleken, nuvarande fästmön Carolina hände. Kragen med de höga potentialen lyftes upp ordentligt, en lyckad ryggoperation och ett nailat högskoleprov lades in på pluskontot och paret lämnade Motala för en Stockholmsförort, Robert började plugga och då menar jag inte plugga som jag gjorde. 60 timmars veckor var mer regel än undantag, när jag hade det som värst så kan ni ta bort nollan, när det var lugnare kan ni ta bort sexan. I fem år höll han på så...

..jag ska komma till poängen nu

Han tog examen för några veckor sen, han var supernöjd över redovisningen på examensarbetet och förra veckan fick han också ett riktigt bra jobb, det går i linje med vad han har läst och det är förstås välförtjänt ett höginkomstjobb. Jag blir glad av sånt här, det har varit för många tjuriga tanter som blivit miljonärer på bingolotto genom åren, jag blir väl inte direkt avundsjuk på detta men jag kan tycka att det inte riktigt är förtjänat. Det finns ingen som har förtjänat Roberts livssituation idag mer än han själv. Han är ett föredöme och även om det är normalt är föräldrar som säger det så är jag mycket stolt över honom. Vill också tillägga att han trots den stabila ryggen fortfarande är minst en klass sämre än mig på pingis.

Grattis min vän!




Carolina och Robert

Hemma igen..

15 av 30 mil i spöregn fick göteborgarna, det var inga muntra miner från lägenhetslånarna igår när dom lämna tillbaka lägenhetsnyckeln. Dom var nöjda med tiden då de under sin livs första runda kom under 12 timmar, men jag menar 12 timmar!!!! Varav 6 timmar av dom i spöregn, fy fan vad segt, jag tycker att det kan vara segt att cykla till andra sidan stan jag..

Själv var jag med "grabbgänget" i Borensberg, hos Dan och såg englandsmatchen i fredags, kanske var det alkoholens inverkan men jag har nog aldrig varit så inne i fotbollsmatch, inte sen semifinalen emellan Sverige och Brasilien 1994 iaf :) Sverige förlorade ju och är därmed utslagna, lite tråkigt, England vill man slå, ju drygare, ju roligare.´Så blev det tyvärr inte den här gången!

Jag trodde att Lilla hembageriet i Verkstan skulle ha goda mackor, men jag sitter här med en ost och paprika som var både för kall och lite för gammal, en besvikelse! Jag tar en frukost framför datorn nu då jag om 25 minuter ska infinna på Västers BTK:s sommarläger, det ska bli kul att ha något att göra iaf några timmar per dag.

Jag får återkomma senare idag!

Götebooorgare på ingång...

Imorgon börjar Vätternrundan i Motala, vår stads stolthet, för en helg är det inte bara broöppningar och brobygge som hindrar framkomlighet i trafiken. Skämt och sido, det är nog bra reklam för Motala, vår chans att synas på kartan.

I år har även jag tänkt att dra nytta av detta evenemang och hyra ut min lägenhet, lönsamt med risk var den första tanken men nu föll det sig så turligt att en kompis känner dom som ska hyra. Hela grejen får jag tacka min kompis Pelle för, det blev lite billigare än andra ställen kanske men det är det helt klart värt. Göteborg är staden dom reser ifrån, ordvitsarnas stad, är i grund och botten absolut ingen fan av ordvitsar, tvärtom, dessvärre har jag på senare år ironiskt byggt upp ett beroende, ett så ironiskt beroende att det har blivit allvar. Jag tycker nu om att dagligen förstöra livet för andra människor, det får jag tacka min kompis Robert för. Göteborgarna kommer runt 15-snåret imorgon, dom kommer ringa när dom närmar sig stan sa han och jag har redan planerat att öppna med en riktig skitvits..

"Hej! Ja, kör mot Ala"

Nej, men jag planerar att skämta om att jag inte har Tv4 (Sverige - England matchen).

"Jag trodde att matchen sändes på svt"

Nej, det där var Pelles skämt. Jag har i år hittat min humor, min livs första riktiga tv-kärlek är den amerikanska "The office", jag har halvhjärtat försökt och visa det genom bakgrundsbilden på den här bloggen. Medan jag höll på med inställningarna så såg jag också att man bara kunde kommentera om man hade ett blogger-konto, det har jag också ordnat :)

Jobb!

T1 skolorna i Linköping! Varken namnet eller den dåliga bilden får bort tankarna på anstalt :) Men i själva verket är det ett arbete som jag är mycket, mycket nöjd över att ha fått. Dom har en elevfokus som jag inte sett tidigare, det är elevernas stimulans och trygghet som är i centrum, vilket säkerligen de flesta skolorna säger men det känns mer tydligt på den här skolan. De gillas när olika åssikter utvecklar och inte konkurerar emellan kollegorna. Jag vet att jag i ett tidigare inlägg skrev om Atlasskolan men det här känns lika bra.

Det känns bra att få ett jobb överhuvudtaget förresten, from den 6:e augusti kommer jag inte längre vara trött av tv:n och datorns bildskärm utan trött på riktigt när jag går och lägger mig. Ser grymt mycket fram emot att träffa nya människor i en "ny stad" också. Nu ska jag vara förberedd, när jag kliver in på T1 skolorna kommer jag att lägga hela min själ på arbetet, jag ska vara en förbannat bra fritidspedagog. Jag ville någonstans tro att jag hade goda möjligheter att få just det här jobbet, intervjun kändes bra, kemin fanns emellan mig och rektorn, vi hade samma filosofi över hur en fritidspedagog/lärare ska arbeta, han spelade tennis och höll inte heller på LHC.

Idag är jag nog trots allt lite trött på riktigt, jag sov inte många timmar inatt, sen skulle jag vara barnvakt åt mina syskonbarn vilket alltid är fantastiskt men det innebär också en 200 % tempohöjning i jämförelse med min vardag. Det gick såklart bra ändå! :)

En bra dag!

Zlatan, klassens häftiga kille..

Enligt mig visade Zlatan varför han har sån status igår, jag tycker att han var klart bäst på planen sett över hela matchen, t.o.m bättre än Sjevtjenko. Dock vill jag inte kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor ännu. Jag tycker snarare att gårdagen för min analys ett snäpp djupare. Det var ju en katastrofal insats i övrigt väl? Exempelvis duktiga mittfältare som Kim Källström, Sebastian Larsson och småhyllade Rasmus Elm tappade bollar i parti och minut. På pappret ska ju dom vara bättre på sin position än Ukrainas motsvarigheter. Varför sjunker dom och inte lyfter när världsstjärnan Zlatan dessutom ger understöd. För att ni ska få svar på detta så måste jag dra tillbaka klockan 17-18 år.

Nämligen till högstadiet, där status var allt. Redan första veckorna kunde man bedöma statusen på samtliga i klassen som dessvärre behålls lång tid framöver. Oftast är det tidigare bedrifter eller besvikelser i livet som avgör vilken status man visar upp i början, ibland kanske någon våghalsig försöker klättra upp omgående på egen hand, det har man inget att förlora på men samtidigt är det väldigt, väldigt svårt att göra det eftersom du under en längre tid måste bevisa en statusnivå som ligger över dig själv. Det finns dock s.k genvägar upp, där man inte ens behöver klättra utan helt sonika bara kan ställa sig i hissen då den absoluta ledaren i klassen/gruppen måste försöka hitta guldkorn i den gråa gyttjan. Om jag ser tillbaka på min egen högstadietid så var jag väl medveten om mängden brister jag hade men jag hade två starka sidor som föll ledaren i smaken, min sportintresse och min sjuka humor. Dessa två guldkorn höll jag lika hårt i som Joakim von Anka under högstadieåren och blev således ganska bra kompis med ledaren, ett ytligt och tillfälligt självförtroende kom..

Fan.. nu känner jag att jag börjar tappa poängen här..

... jo, just det, det är inte riktigt så enkelt.

Dessa två guldkorn blev hela min identitet. Det jag höll fast i, höll jag fast för att tillfredsställa ledarens behov för jag var ju LIVRÄDD för att tappa min position. FJÄSK! Framför allt är det ledaren som har lyft dig så det är klart att full respekt måste visas vilket också gjorde att jag aldrig utmanade om positionen. Problemet var att jag kunde så mycket mer än att dra sjuka skämt och prata sport, för att vara i tidiga tonåren så var jag empatisk, respektfull, snäll och djup, egenskaper som jag allt mer sällan visade upp, aldrig i ledarens närvaro. Jag var egentligen inte alls nöjd med situationen..

Parallellen är att Zlatan med all förmodan har den högsta statusen i landslaget. Kim Källström och grabbarna har blivit kända som dom som serverar Zlatan, på Zlatans villkor.

Kim Källström har ett jävla skott men det är ju Zlatan som ska skjuta.

Sebastian Larsson är riktigt teknisk men det är ju Zlatan som ska dribbla.

Rasmus Elm är en utmärkt tvåvägsspelare men Zlatan tycker bara att det finns en väg.

Istället försöker dom panikartat tänka som Zlatan vill på planen, försöka hitta hans sätt att spela fotboll och anpassa sig därefter, få honom att lysa om möjligt ännu starkare, en anpassning som dom egentligen inte alls är tillfreds med, deras hela register lyser med sin frånvaro. Skulle denna otillfredställelse yttra sig i omklädningsrummet så sjunker statusen, Zlatan nämner dig inte längre i tv-intervjuer, de återstånde strålarna från hans rampljus försvinner ifrån dig. Spelarna kanske inte blir utsparkade direkt efter detta.. men indirekt. Impopulariteten och osäkerheten kommer. Jag tror att Hamren mycket väl kan gå efter filosofin, "Mår Zlatan bra så mår svenska landslaget bra". Mitt svar på det är enkelt: NEJ!

Ur min totala oerfarenhet över att träna ett fotbollslag skulle jag vilja att Hamren istället samlar ihop åssikter från samtliga spelare, precis som på högstadiet(vad får dig att trivas i skolan), lyder frågan enkelt, "Hur spelar du bäst fotboll?". Låt spelarna vara anonyma för de övriga spelarna i undersökningen också, Hamren, så dom inte behöver vara rädda för Zlatans misstycke. Efteråt samlar du ihop lapparna, du sammanställer och analyserar fram hur vi ska maximera svensk fotboll. Detta överlämnar jag helt till dig, Hamren! Lycka till!


Vilket inlägg det blev, den sjuka humorn finns nog kvar trots allt. Nu måste jag sova. Godnatt!

Bästa eller sämsta veckan..

Jag antar att tre skolor iaf ringer mig den här veckan. Tre skolor, fyra jobbmöjligheter. Jag har satt mig i en situation som är minst sagt usel. Chansen att jag skulle få någon av dessa jobb kan bedömas som 50/50 enligt min känsla av intervjuerna och med tanke på antalet sökande. Får jag något av jobben så kan jag se fram emot en höst där jag varje dag lär känna nya människor och lär mig nya saker och jag kan börja betala tillbaka mina skulder, får jag inte någon av jobben så måste jag ta till radikala åtgärder, nämligen flytta härifrån. Det är pinsamt att jag satt mig i en sån situation som 30-åring, jag borde vetat bättre. Jag känner mig som en stor loser som borde stannat kvar i Värnamo.

Måste tänka på annat så jag får skriva om annat. Jag känner mig ganska vältränad just nu, för att vara jag vill säga, jag försöker sedan en tid tillbaka göra någon sorts träning varje dag. Resultatet är att jag nu ganska enkelt kan ta mig igenom två timmars pingisträning och löpningen går lättare och snabbare. Det finns mycket tid för tillfället, hoppas inte att det blir annorlunda om jag får jobb, jag vet hur det var i Värnamo, där säckade jag ihop fullständigt på fritiden, tyckte att 50 meters promenaden till Hemmakväll var duglig motion. Jag vill få bort magen, det vill jag verkligen, för jävla synd att jag är så sockerberoende samtidigt :)

Förutom eventuella samtal har dagen två stora höjdpunkter, det är pga regnavbrott idag fortsättning på Franska öppna finalen från igår. En final som är jämnare än vad jag trodde, hade en stark känsla av att Nadal skulle fortsätta sin förnedringsrad även i finalen, Djokovic stretar dock emot och när solen tittar fram i Paris så står det 2-1 i sett till Nadal och 2-1 i gem till Djokovic i fjärde set, det gillas. ´Förutom det så går ju Sverige in i EM ikväll, känns som att Zlatan kommer avgöra på egen hand idag... :D Nä, allvarligt, vi är ett grabbgäng som åker mot Dan i Borensberg, blir trevligt!

Vi går ett fiasko till mötes..

Sverige-Ukraina 1-1 Sebastian Larsson gör mål.

Sverige-England 0-1

Sverige- Frankrike 0-2

Det är min spontana gissning, jag ska inte spela på de här resultaten för jag kan inte vinna på spel men om jag bara låter det stå här så får ni se hur mycket fotboll jag kan..

Jag kan inte säga att jag inte är avundsjuk på Zlatan, för det är jag, det jag kan säga är att alla andra är blinda och jag kan se när det gäller Zlatans betydelse i svensk fotboll. Visst, ur ett allmänt perspektiv kanske, han får oss att tro på att man kan gå från gatan till superstjärna men jag tänker resultatmässigt här. Han är vår enda stjärna, den alla pratar om. Det finns dock problem med detta..

1. Sverige har alltid varit ett kollektiv

2. Zlatan tycker inte om kollektiv

Visst fan är han bästa fotbollspelaren i landslaget. Men lyssna nu Hamren, det här är viktigt, det handlar om balans i ett "kollektiv-filosofiskt" lag. Om en spelare tar mer plats än andra så måste de andra spelarna ändra sin taktik..eller spelstil, inte anpassa sig efter stjärnan. För att Sverige ska kunna vinna mot storlag så måste alla spelare spela 110 procentigt. Inte 75 procentigt och kolla upp var Zlatan är någonstans, så bra är han inte. På något sätt måste han vara en i kollektivet, som Kenneth Andersson 1994, om du blir lika bra som Kenneth, Zlatan, då har du mina lovord..

Jag skickar det här till svenska fotbollsförbundet och hoppas att jag ser en pistolskyttande Kenneth på sidlinjen på måndag.

Ett år har gått..

För ett år sen satt jag på hotell Scandic Winn i Karlstad, jag surfade på telefonen om att Boston Bruins skulle avgöra NHL under natten, bröderna Sedin hade underpresterat i finalen. Jag hade precis avslutat en förvånansvärt lätt opponering på mitt examensarbete. Just när jag satt där i lobbyn var jag ganska nöjd med läget, att ta examen från universitet var det första vuxensteg jag gjort i brist på annat trots att utbildningen kanske inte höll den högsta klass. Jag har alltid tänkt ganska kortsiktigt också, det skulle ju bli fest på kvällen, jag var taggad över att träffa klasskamrater från andra städer under avslutningskvällen trots att några av dom jag lärde känna mest under åren valde att vara hemma med familjen. Roligt var det ändå, en härlig sommarkväll på harrys i Karlstad, någon öl för mycket slank säkert ner för jag minns mitt beslut att välja bort den så goda frukostbuffén morgonen efter. Det var en bra avslutning på en del i mitt liv.



Sandra, Fia, Gullan och jag. Motalagruppen, gruppen som jag till börja med enligt mig själv hade mycket svårt att komma nära, något som dom inte håller med om :) Jag minns dock resor emellan Motala och Karlstad då jag tillbakalutad satt med hörlurar i öronen. Till slut fann vi nog varandra, jag tror att vi hade en del hjälp av alkohol sena kvällar i värmlandsskogen. Vill tillägga att det här låg på mig mestadels, jag föreställer mig i efterhand som frånvarande, lite hemlig och allmänt ointressant. Jag blev mig själv ju längre tiden gick med tjejerna som tur är..





Tony och Peter. Den här bilden är tagen hemma hos Tony i Sunne, vi blev ditbjudna efter avslutningen 2011 så vi blev bra kompisar. Det var ganska nördigt, samtalsämnet var nästan konstant sport, framför allt hockey, Peter i rött var faktiskt SSK:are, Tony var ju värmlänning och höll på FBK tyvärr.. :)





Jag hittade den här bilden också, den är från avslutningen. Jeanette är den glada tjejen, vi hade kunnat bli mycket bra kompisar. Suverän karisma, inte lika mycket hämningar som folk har, det gillas! :)


Jag ska avsluta här nu, inlägget skulle få en annan riktning egentligen men det får bli så här.. :)

Ta hand om er

Atlasskolan - en välbehövd oas

Jag har rest eller snarare pendlat ganska mycket i Sverige sista halvåret, först var det fram och tillbaka från Värnamo till Motala och nu är det från Motala till Linköping på arbetsintervjuer. En välkänd företeelse på tåg och bussar är den totala bristen på samtal, den känner alla till. Jag går nog emot strömmen något, ibland kunde jag gå in i diskussioner med grannen på tåget då det var längre resor. Man lär känna en ny människa litegrann och tiden går mycket fortare. Det är tyvärr något som jag vant mig av vid, på bussen till Linköping kollar jag sportbladet nyheter 14 ggr, låtsas att Elmanders tveksamma knä fångar mitt intresse under en timmes tid. Det var med glädje som jag då på min senaste Linköpings-resa observerade tre personer som satt och diskuterade helt öppet om utvandring och invandrings politik. Personerna i fråga var en till synes engagerad 20-årig tjej och två äldre herrar med utländsk bakgrund. Det diskuterades inte bara politik utan även religion och kulturkrockar. Det var den ohämmade tjejen som drog samtalet men herrarna svarade öppet och intresserat. Jag märkte att personer skruvade på sig på bussen, någon höjde säkert volymen ännu mer på ipoden. Jag stängde av min telefon och funderade på varför det inte alltid är så. Integriteten är viktigare än att lära känna folk. Det här är ju iofs det enda jag vet, jag har knappt varit utanför Sveriges gränser i mitt liv, jag kan inte säga att det är bättre någon annanstans. Det jag kan konstatera är att vi är rädda för något som är annorlunda, vi är rädda för att prata med människor överhuvudtaget.. ja, så länge vi inte är barn eller fulla givetvis. Well, jag vet inte riktigt, men jag tror inte det var någon tillfällighet att det var människor från en annan kultur som fick oss att skruva på sig i bussen. "Varför pratar dom, är dom fulla?" Jag berömde aldrig dessa människor för underhållningen, det ångrar jag.

Till saken, vi tycker alla olika. Jag själv tror att olika kulturer stärker varandra även om det kanske inte är bilden i media, den bilden är snarare kulturkrockar och segregering. Själva invandringspolitiken kan ifrågasättas. Vi har segregering som procentuellt gör så att invandrare representerar en högre kriminalitet, extrema islamister har en jävligt skev levnadsfilosofi, det håller jag med herr Åkesson om. Det jag däremot absolut inte tycker är att vi ska bromsa invandringen. Jag är född 1981, jag växte upp på en skola på landsidyllen, alla kände alla. Jag kommer ihåg ett klassmöte om cigarettfimpar på skolgården, det var en stor skandal. Vi var då segregerade från övriga samhället och vi älskade det. Jag arbetade sex år på electrolux, dessa sex år bidrog jag till att betala skatt till samhället. 6 av 30 år har jag bidragit till välfärden. Varför förtjänar jag en plats här i Sverige om inte alla gör det, det är ju lotteri att jag föddes här. Att invandrarna helt själva förhindrar integrering tycker jag är galet. Jag tycker att 520 bussen emellan Motala och Linköping speglar samhället och bekräftar mitt påstående. Väskan placeras på sätet bredvid långt innan man själv hunnit sätta sig. Välkommen till Sverige, skynda dig att integreras.

Atlasskolan i Linköping representerar 49 länder, det är många olika kulturer under samma tak. Jag var på intervju där förra veckan och jag lyssnade fascinerat på när rektorn presenterade sin filosofi. Det mesta som står på väggarna stod på tre olika språk, svenska, engelska och spanska. Skolavslutning hade ingen kristen prägel, ingen religion alls. På födelsedagar sjöng man på flera olika språk, födelsedagsbarnets språk inräknat såklart. Viljan att bemöta och välkomna olika kulturer var oerhört starka inom dessa väggar. Där jag vill jobba!

Nog sagt. Imorgon är det nationaldag. Trots mina föregående ord är jag en stolt svensk, alla människor som jag känner och tycker om bor här. Jag kommer inte vifta med några flaggor, det är jag för kulturell för, jag menar, fotbollsem börjar ju inte förrän om några dagar. Min förhoppning är att den 20:åriga tjejen på 520 smittar av sig till sin omgivning.




Oasen

Godafton!

Så här ligger det till..

Jag var i Karlskoga igår, närmare bestämt Boda borg, en plats som underhåller både barn och vuxna. Även om det kändes som att sex timmar därinne blev en timme för mycket så var det sammanfattningsvis jävligt kul. Min tro innan ditresan var att cellerna skulle vara något för enkla, iaf de icke fysiska cellerna, så var det inte. Det var precis lagom, ibland nästan för svårt.. eller för ologiskt snarare..

Idag har jag varit i Linköping på arbetsintervjun, den tredje under loppet av en vecka, Hagbyskolan var platsen som såg ut som en helt vanlig mindre skola i utkanten av staden. Det som var ovanligt var den ovanligt positiva energin bakom väggarna. Under den knappa halvtimmen jag väntade kom det förbi fem personer som presentera sig och fråga om jag ville ha kaffe, dubbla antalet gick förbi med en glad hälsning och ett stort leende på läpparna. Jag kollade uppdragning av gylfen emellan varven för att försäkra mig om att det bara var av trevlighetsskäl som smilbanden var så höga en måndag.. men det var det ju :) Jag gav dom givetvis cred för det här under intervjun, övriga intervjun kändes helt ok, även om jag känner mig som en stark människokännare är dessa situationer svårlästa..

Jag vill ha ett jobb, jag måste ha ett jobb. Ekonomin är helt åt helvete men framför allt måste jag ut och träffa människor igen för att må bättre, jag vill bli behövd igen, betyda något..

Idag fyller systerdotter Vera 4 år. Grattis prinsessan. Love you!




..glad Vera




..arg Vera




..svårläst Vera

I am back!

Bästa film att somna till: Tillbaka till framtiden 1. Den utan tvekan mest avslappnande filmen som finns, i bra bemärkelse menar jag då. Robban, en kompis föreslog denna film eller snarare hela triologin för en herrans massa år sedan. Det är också bra att filmen spelas om på nytt igen så den inte står och tuggar på menyn som de flesta andra filmer gör resten av natten. Hur som helst, vissa säger E.T, vissa säger Jurassic Park, jag säger att det var tillbaka till framtiden - triologin som är herr Spielbergs mästerverk...

Jag tänkte att jag skulle börja så, betydelselöst för er, betydande för mig. Jag har tänkt på det mer och mer på senaste tiden, jag börjar må dåligt, ibland riktigt dåligt. Att somna framför en bra film är därför en bra medicin. Om jag tänker tillbaka så mådde jag nästan som bäst runt 2008, vilket iofs är ganska obegripligt, jag gick då en utbildning som jag inte trivdes speciellt med, jag hade en alldeles för liten lägenhet, jag hade fortfarande inte fått mitt körkort, jag borde varit mer missnöjd med situationen än vad jag var helt enkelt. Det är inte riktigt så enkelt dock, jag bloggade som en idiot på den tiden, jag fick skriva om allt roligt som hände RUNT mig vilket fick mig själv att må bättre och ja, känna mer delaktig i detta. I och med den analysen så kräver jag inte nästa babyboom men jag hävdar betydelsen av att jag får skriva av mig om allt som händer..

Summa kardemumma, år 2012 ska man twittra eller podcasta som min gamla bloggkollega/konkurrent Per gör nu, jag skiter i det, jag är gammalmodig och nostalgisk. Nu kör jag igen, för mitt eget välmående och för att skriva om mitt liv och livet runt om mig..

Webadressen är ironisk, precis som jag. Jag bor nu lite närmare centrum i Motala! Välkomna!