Det var aboslut inte med ett glädjeskutt men med en viss förväntan som jag gick upp från sängen idag. Min nya arbetsplats och kollegor skulle snabbt bedömas inom loppet av några timmar och bedömningen är ok, varken mer eller mindre, jag vill att det ska bli v 32 så att jag får sätta igång istället. Det började nämligen inte speciellt bra, i T1 området ligger det två skolor precis jämted varandra och jag uppfattade det verkligen som att jag skulle gå till den ena när min blivande kollega menade den andra, så ja, en halvtimme försenad blev jag innan jag ens hunnit börja. Bra Matte!
Nog om det, flera timmar spenderades på IKANO-huset efteråt när Pelle spenderade pengar, jag kände mig tvungen att köpa ett par skor också, fick dom billigt :)
Lång dag som sagt, blir ett uselt inlägg det här :D
En seg dag avslutades med ett fartfyllt tal av Jimmie Åkesson från Almedalsveckan, han öppnade veckan i år och det var ett kraftfullt och inspirerande tal för vissa som hölls. "Ingen lämnas utanför" är huvudslogan, den misslyckade invandringspolitiken är det enda som kom upp i talet och kast med liten boll mot andra partier såklart.
"Nu tänker nog många att vi visst lämnar folk utanför, vi begränsar ju invandringen, men vi hjälper hellre fler folk på plats istället för att "forsla" dom över halva världen"
Bra räddning där, Åkesson! Ingen lämnas utanför!
Året är 1979, Jimmie Djokovic födds i Jugoslavien, när han är 11-12 år bryter ett inbördeskrig ut, han sitter och skakar i ett hörn av ett sönderbombat hus, det finns ingen trygghet eller säkerhet i landet, fredsorganisationers bidrag förskingras på högre positioner i landet. Det finns ingenstans att ta vägen. Uppe i Sverige snurrar alla tillsammans med Tomas Brolin målfirande och dansar glatt till "fångad av en stormvind", emellan varven lider vi av nyhetsrapporterna från Jugoslavien, "usch vad hemskt". Pengar skickas till fredsorganisationer, ingen varken vet eller vill veta om pengarna verkligen kommer fram. Men vi hoppades att dom kommer fram såklart. Det gjorde dom inte, Jimmie Djokovic dog när han var 13 år. Han lämnades utanför.
Vilken tur att Jimmie Djokovic är påhittad. Han heter istället Jimmie Åkesson och växte upp med en invandrarvänlig politik i Blekinge, där kunde han känna den friska vinden från havet som svepte in varma sommardagar lagom till jordgubbarna. Men allt var plötsligt inte bra, Sverige förändrades, det kom in annorlunda människor i landet som inte betedde sig som oss. Eleven som satt på bänken bredvid Jimmie i sjätte klass kunde knappt prata svenska och var lite irriterande högljudd och osvensk. Annorlunda som sagt, han blev därför lite mobbad och utfryst, sen kom hela hans familj dessutom, dom bodde i det röda huset mitt i Sölvesborg, de andra barnen i staden höll avstånd, det hade föräldrarna sagt. Sen blev det fler och fler invandrare, Sverige segrederas mer och mer. Jimmie blev bara räddare och räddare tills han bestämde sig för en långsiktig plan redan i tonåren, vaniljglass med jordgubbs - planen. Vi hjälper dom på plats, vi tar inte fighten här, vi håller tummarna på nyheterna istället..
DU LÄMNAR TRON PÅ MÄNNISKOR UTANFÖR, JIMMIE!
Suck, jag kom in på det här som vanligt, jag blir så förbannad bara, förstår att det är tråkigt när jag skriver om samma sorts saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar