Hello

Sugen på att skriva några rader igen

Hej så länge

För ett år sedan idag..

..började jag jobba på Enehagens skola i Värnamo.

Jag minns det som igår, första dagen var på något sätt fantastiskt, inte för att jag kände att det var klockrent rätt, det var ju snarare tvärtom skulle det ju visa sig i efterhand. Men jag minns spänningen och allt det nya runt omkring mig som extremt stimulerande, jag var första gången på väldigt länge stolt över mig själv.. jag minns känslan. Jag trodde att det skulle bli bra därnere, en ny chans på något sätt, att jag inte var den loser som jag uppfattar mig själv här hemma.

Drygt två månader senare grät ett par elever på skolavslutningen och där och då på den närliggande kyrkan förstod jag att min uppsägning var ett av mina livs misstag. Det var ju tungt därnere, tungt så in i Norden mellan varven. Men jag skulle verkligen gett det en större chans.

Jag blev bjuden på lunch idag hemma hos Calle, jag berätta precis som för er att det var ett år sedan min anställning började nere i Värnamo. Calle frågade om jag saknade Värnamo, jag svarade ganska direkt "Nej", men i ärlighetens namn kan jag sakna att inte vara i Motala. Calle jämförde med vinter och sommar, att när man befinner sig i det ena saknar man det andra, helt rätt såklart men inte i mitt fall, jag saknar spänningen, att utmana mig själv, att vara stolt över mig själv.

Jag har inte direkt varit pratsam om vad som egentligen hände där nere, jag skäms nog lite för mycket. Det var inte för att jag tyckte synd om mig själv, snarare en brist på kontakt eller samarbete med min närmaste kollega. Vi var två helt olika personer, hon är person som jag har mycket svårt för, jag är en person som hon har svårt för. Det blev för mycket för mig, jag skulle ordna lektioner i ämnen som jag inte alls kunde undervisa, jag hade ingen att egentligen prata med detta om, jag var inte ens i närheten av att bli kompis med någon av mina kollegor i arbetslaget.. snarare från andra avdelningar. Ok, en deltidare på min avdelning var väldigt rolig, hon bjöd dessutom på öl när jag tog mitt körkort. Jag höll dessutom definitivt inte med arbetslaget om hur man skulle bemöta den svåra barngruppen, de lyssnade inte tanterna på, jag hamna utanför. Detta gjorde mig om möjligt... :) ... ännu mer disträ. Min kollega prata med rektorn, rektorn pratade med mig. Ett samtal som jag inte alls uppskattade, inte för att jag inte kan ta kritik, det är jag bra på, men tyckte att kritiken var oerhört fånigt framlagd. Själv satt jag då och tyckte att jag hade gjort framsteg för barnen, men BARA för barnen, inte kollegorna, dom brydde jag mig inte alls om lika mycket. Jag var rent ut sagt förbaskad över hur uppenbart det var att rektorn hade tagit sida. FUCK IT, tänkte jag spontant, dagen efter sa jag upp mig. Ångra mig inte för en sekund den kommande veckan, ångra mig mer och mer efter det..

Nu har jag jobbat ungefär lika länge på Tunvallaskolan i Linköping, jag tänker och agerar annorlunda, mina kollegor är varma,snälla och lyhörda nu. Jag är dessutom mycket, mycket, mycket mer planerande nu. Det kommer låta konstigt det här, ni känner ju mig, jag slår mig inte för bröstet men jag vet att jag måste göra det mer och jag tror också att det är det som händer. Mitt nya motto är att jag ska vara förbaskat anpassningsbar när jag märker att jag har fel men samtidigt stå mig ordentligt när jag märker att jag har rätt. Jag tänker dessutom inte ge upp den här gången :)

Annars? Lördagkväll och tvättning!

Ta hand om er..

Som en gammal gubbe..

20.37 var sista gången jag kollade på klockan. Vilken fredagkväll!

Har ju och andra sidan varit pigg sedan 04 nu, idag ska vi måla om pingishallen, känns egentligen inte alls bra, ni vet att jag är en nostalgiker och pingishallen är i princip det enda som utseendemässigt har varit intakt sen min barndom. Men om jag inte ska tänka egoistiskt så är väl just då det behövs en ommålning. Till min stora förtjusning har jag också hittat min kamerakabel så kameran plockas givetvis med..

Det känns ibland som att Motala-livet och livet på jobbet är två helt olika världar, kanske är det för avståndet och pendlingen. Men jag uppfattar mig själv som två olika personer på jobbet och fritiden. Ingen är dock bättre eller sämre än den andra, de är bara olika.

Vad gör man när man är pigg 04.48?

Stortrivs eller vantrivs jag?

Det här är en bild på mitt jobb! Coolt med Street view på Google earth, jag tycker verkligen det. Kan sitta i timtals och undersöka saker..

Jag har svårt att hitta mig själv just nu eller någon balans alls, jag är inte ens i närheten. All energi läggs väl egentligen på jobbet, i 8 veckor har jag jobbat och jag har svårt att förstå om jag vantrivs eller stortrivs. Låter sjukt men det har en enkel förklaring. Jag har sedan födseln haft väldigt svårt att utmana mig själv, på jobbet gör jag det varje dag, en tydlig hatkärlek till det här finns, jag har ångest när jag går till jobbet men känner ofta stimulans när jag är på jobbet. Jag har inte en aning om vad mina kollegor tycker om mig, inte en blekaste, jag har inte en aning om vad eleverna eller föräldrarna tycker om mig, inte en blekaste. Jag blir lite förvirrad av detta men detenda jag vet är att jag har svårt att se mig själv i spegeln om jag inte gör mitt yttersta varje dag..Ni som känner mig vet att jag är disträ av naturen, att vara disträ passar inte som fritidspedagog, det är nog den sämsta egenskap du kan ha..

Jag har varit utan internet ett tag, nästan en månad, därför har jag inte kunnat blogga, min avsikt är att fortsätta nu i den mån jag har tid och ork :)

Hej mina läsare!

Händelserika veckor har det varit.. på riktigt!

Mitt nuvarande mående är sådär just nu, jag känner mig oftast trött trots att jag har en nattsömn på 8-9 timmar och sådär en halvtimme i snitt på bussen. Jag har börjat pendla till mitt jobb i Lkpg och det tär på mig som om jag vore 70 istället för 30, inte så att jag är trött på jobbet alls men mellan utstämpling och och instämpling får jag inte mycket gjort.. förutom idag, sprang kanske 8-9 km. Ärligt talat så är jag i en ekonomisk kris just nu och jag ser inte riktigt hur jag ska ta mig ur den, det kanske finns en väg, poooookerspel samtidigt som jag jobbar, alltså under helgerna. Det är kört att spela när jag kommer hem från jobbet, finns inte en chans.

Vad finns det att säga om Tyskland? Inte så mycket faktiskt, har kört bil på autobahn (stavas det så). Det var roligt därnere men också lite jobbigt. Mitt nya jobb är typ samma sak, roligt men jobbigt, skönt att man har ett jobb iaf stämmer jag in med i svenssonkören..

Ikväll springer Usain Bolt.. 19.15 blir tiden

Hemma igen..

Det var ett tag sen, men jag hittar ju inte min kamerasladd så jag kan visa bilder, visst är jag slarvig och numera innehavare av en större lägenheten men det kan ju inte vara helt borta, jag vet ju for sure att det inte lämnat lägenheten. Jag vill berätta om Malung för er, jag vet inte hur jag ska bära mig åt bara. Man måste vara där, det är två helt olika kulturer som möter varandra i samma "byggd", elitdansare och raggare, för övrigt två kulturer som jag tar avstånd till men respekterar till fullo då jag själv kommer in i den tredje kulturen och inte lyckas vara någon av dessa hur mycket jag än försöker.. Jag kan inte dansa och jag kan inget om bilar..

Stämningen på en camping passade mig dock som handen i handsken, jag tycker om att gå och småtugga med alla möjliga människor, när veckan var över hade vi nästan lärt och känna alla i vår närhet. Jag tycker om halvgamla människor, sådär runt 55 +, bra självförtroende från livet men ändå så avslappnat vulgära efter lite under västen.

Värmlänningen i husvagnen jämted: "Nä, ja danse int igår alls ja, ja blev för fuller ja"

Jag: "Tvärtom mot mig då, det är när jag blir för full som jag dansar"


Träffade Björn Hellberg, han kallade mig för "gentleman"

Jag köpte likadana träningsoveraller till mig och Ulrika, det blev populärt på campingen.

Jag hoppade till Black Jacks "Inatt, inatt"

Jag hoppade till Black Jacks "Inatt, inatt" en gång till.

Jag har lärt känna min kompis Ulrika ännu bättre.

Jag pratade politik med norrmän.

Jag fick aldrig tag i någon billig hatt.

Jag fick klaustrofobi i husbilen.

Jag rev av mitt hela repertoar på gitarr, "Hönan Agda" och "Turistens klagan"

Jag blev missuppfattad från en norsk tjej när jag berömde hennes röst, hon sa "tack" och lyfte på sina härligheter.

Jag drack för mycket.

Jag tröttnade på dansbansmusik.

Jag kan se mig själv i Malung även nästa år.

Snabba kast

Ja, faktiskt, jag var ju i Norrtälje i helgen, förutom vädret som har iofs har varit ett "förutom" hela sommaren så var det en bra helg. Berra och Rodi var resekamraterna, vi var ju hemma hos Rodi. Inte samma lägenhet som förra sommaren dock, han har köpt en bostadsrätt lite mer i utkanten av Norrtälje. Han bor bra däruppe, fräscht och rymligt, balkongutsikt mot en sjö där kvällsolen går ner.. men kanske lite väl lugnt, den parkerade rullatorn i trappuppgången var ett tecken på det..

Vikingstad SK var här i Motala och spelade igår, hur trevligt som helst och jag fick mycket beröm för min idé för träningsmatchen, det var roligt, känner mig inte så van vid det så jag mådde bättre efteråt. Vikingstad har ett lag som vi mött hundratalsgånger så vi känner varandra som att vi spelade i samma klubb. Jag hoppas verkligen att det blir en tradition.

Jag har massa bilder från Norrtälje förresten, dessvärre får ni vänta till söndag/måndag, jag är lite stressad just nu för snart drar skutan norrut, närmare bestämt Dalarna då jag ska på dansbandsvecka i Malung med kompisen Ulrika. Jag åker tåg upp till Örebro först där vi möts upp. Det skulle regna, såklart, men som tur är sover vi inte i tält utan i en husbil som ägs av Ulrikas föräldrar. Mer om det på söndag/måndag också såklart.

Ta hand om er