För ett år sedan idag..

..började jag jobba på Enehagens skola i Värnamo.

Jag minns det som igår, första dagen var på något sätt fantastiskt, inte för att jag kände att det var klockrent rätt, det var ju snarare tvärtom skulle det ju visa sig i efterhand. Men jag minns spänningen och allt det nya runt omkring mig som extremt stimulerande, jag var första gången på väldigt länge stolt över mig själv.. jag minns känslan. Jag trodde att det skulle bli bra därnere, en ny chans på något sätt, att jag inte var den loser som jag uppfattar mig själv här hemma.

Drygt två månader senare grät ett par elever på skolavslutningen och där och då på den närliggande kyrkan förstod jag att min uppsägning var ett av mina livs misstag. Det var ju tungt därnere, tungt så in i Norden mellan varven. Men jag skulle verkligen gett det en större chans.

Jag blev bjuden på lunch idag hemma hos Calle, jag berätta precis som för er att det var ett år sedan min anställning började nere i Värnamo. Calle frågade om jag saknade Värnamo, jag svarade ganska direkt "Nej", men i ärlighetens namn kan jag sakna att inte vara i Motala. Calle jämförde med vinter och sommar, att när man befinner sig i det ena saknar man det andra, helt rätt såklart men inte i mitt fall, jag saknar spänningen, att utmana mig själv, att vara stolt över mig själv.

Jag har inte direkt varit pratsam om vad som egentligen hände där nere, jag skäms nog lite för mycket. Det var inte för att jag tyckte synd om mig själv, snarare en brist på kontakt eller samarbete med min närmaste kollega. Vi var två helt olika personer, hon är person som jag har mycket svårt för, jag är en person som hon har svårt för. Det blev för mycket för mig, jag skulle ordna lektioner i ämnen som jag inte alls kunde undervisa, jag hade ingen att egentligen prata med detta om, jag var inte ens i närheten av att bli kompis med någon av mina kollegor i arbetslaget.. snarare från andra avdelningar. Ok, en deltidare på min avdelning var väldigt rolig, hon bjöd dessutom på öl när jag tog mitt körkort. Jag höll dessutom definitivt inte med arbetslaget om hur man skulle bemöta den svåra barngruppen, de lyssnade inte tanterna på, jag hamna utanför. Detta gjorde mig om möjligt... :) ... ännu mer disträ. Min kollega prata med rektorn, rektorn pratade med mig. Ett samtal som jag inte alls uppskattade, inte för att jag inte kan ta kritik, det är jag bra på, men tyckte att kritiken var oerhört fånigt framlagd. Själv satt jag då och tyckte att jag hade gjort framsteg för barnen, men BARA för barnen, inte kollegorna, dom brydde jag mig inte alls om lika mycket. Jag var rent ut sagt förbaskad över hur uppenbart det var att rektorn hade tagit sida. FUCK IT, tänkte jag spontant, dagen efter sa jag upp mig. Ångra mig inte för en sekund den kommande veckan, ångra mig mer och mer efter det..

Nu har jag jobbat ungefär lika länge på Tunvallaskolan i Linköping, jag tänker och agerar annorlunda, mina kollegor är varma,snälla och lyhörda nu. Jag är dessutom mycket, mycket, mycket mer planerande nu. Det kommer låta konstigt det här, ni känner ju mig, jag slår mig inte för bröstet men jag vet att jag måste göra det mer och jag tror också att det är det som händer. Mitt nya motto är att jag ska vara förbaskat anpassningsbar när jag märker att jag har fel men samtidigt stå mig ordentligt när jag märker att jag har rätt. Jag tänker dessutom inte ge upp den här gången :)

Annars? Lördagkväll och tvättning!

Ta hand om er..

Som en gammal gubbe..

20.37 var sista gången jag kollade på klockan. Vilken fredagkväll!

Har ju och andra sidan varit pigg sedan 04 nu, idag ska vi måla om pingishallen, känns egentligen inte alls bra, ni vet att jag är en nostalgiker och pingishallen är i princip det enda som utseendemässigt har varit intakt sen min barndom. Men om jag inte ska tänka egoistiskt så är väl just då det behövs en ommålning. Till min stora förtjusning har jag också hittat min kamerakabel så kameran plockas givetvis med..

Det känns ibland som att Motala-livet och livet på jobbet är två helt olika världar, kanske är det för avståndet och pendlingen. Men jag uppfattar mig själv som två olika personer på jobbet och fritiden. Ingen är dock bättre eller sämre än den andra, de är bara olika.

Vad gör man när man är pigg 04.48?