Äntligen sommar!

Jag är som er, när solen skiner i 20 gradig värme säger jag:

"Vilket underbart väder vi har"

I själva verket tycker jag inte alls att det är underbart, det är störande med sommar, fullt med massor störande moment. Sanningen ska fram, mitt mål är att en av er 15-20 läsare ska ändra sin uppfattning om den här årstiden. Här kommer därför de 5 värsta sakerna med sommar.

1. Solbränna. Då pratar jag inte Angelina Jolie-bränna utan en bränna som 90 % av nordens befolkning får. Jag sitter här efter en jävla dag i solen, en dag för tre dagar sen och kan fortfarande inte röra mina axlar, det gör ont när jag tar på mig en t-shirt. Man står vid spegeln och funderar på om man inte är lite brun ändå och efter en stund likt en 3d bild så börjar man se en brun nyans men om man bara släpper blicken en aning så ser man ingenting och undrar vad fan man håller på med.

2. Svensk sommar. "Inget slår den svenska sommaren". Har klimatförändringen drabbats oss så hårt de senaste åren att den svenska sommaren är mer labil nu? Jag tror inte det! Även här är vi hjärntvättade, senast igår gick jag hem från en kompis i spöregn med shorts och t-shirt. Det går inte att förvänta sig något mer än att man kommer ha fel kläder på sig. Den svenska sommaren är därmed lättslagen, gå in duschen med t-shirt och kortbyxor, sätt på riktigt kallt vatten. Eller alternativt, skruva upp värmen hemma, sätt dig i soffan med regnkläder och paraply.

3. Fiskmåsar. Alfred Hitchcock visste vad han gjorde. "Fåglarna" är med all säkerhet baserad på en verklig händelse fast med fiskmåsar. Man kan höra att dom är onda och hatar människor, så fort vi kommer för nära skriker dom ännu mer. I veckan blev jag attackerad av en fiskmås, likt vildvittror svepte den över huvudet på mig för att förmodligen försvara sin unge. Jag kan förstå att vi uppfattas som ett hot, det jag inte kan förstå är varför fiskmåsar bygger sina hem mitt i stan. Ni bor ju i Motala, ni har hela vättern och borens strandkant till erat förfogande. Tänk lite för fan!

4. Smådjur. Flugor och mygg älskar mig men kärleken är långt ifrån ömsesidig. Många berättar om flugor i sovrummet som stör nattsömnen, jag antar att jag tar det detta till en helt ny dimension. En fluga kan älska mig så mycket att dom ogenerat sätter sig på pannan flera gånger om trots att jag viftande borde tagit deras liv ett antal gånger. Då brukar jag lägga om taktik, jag drar täcket över huvudet, lyfter det lite grann och skapar ett minimalt andningshål för att flugan ska tro att deras kärlek har bytt rum, jag tar här inga som helst risker trots bristen på luft utan väntar tills det är helt tyst innan jag stegvis lyfter täcket.

5. Raggare. Den kvarlevande svenska stolta traditionen.

Pingisläger!!

Tränarna Adam och Henke står och sparrar med två Rooney-klädda bröder.

Ett gäng spelare står och väntar på stafett

Tränaren Nisse

Känner mig lite slö..

..vilket egentligen är konstigt. Jag sover och slappar mer än halva dygnet och jag är, iaf enligt klockan i bästa form någonsin. Jag sprang Råssnässpåret på 3,7 km på 16.20 och i inledningen kändes det som att det bara fattades en telefonkiosk att flyga ut ifrån, jag flög dock som vanligt ut för fort och släpande steg och blodsmaken i munnen sista 200-300 metrarna är mer en regel än ett undantag när jag springer nuförtiden, det är lite sjukt att det är då jag nästan mår som bäst, när jag tar ut mig själv. 16.20 är väl egntligen en ganska medioker tid för många och jag vill nog lite sådär i smyg närma mig 15 gränsen när sommaren når sitt slut därute. Well, till saken, det är ungefär vad jag gör, springer, sitter här eller vid tv:n.. eller sover. Början på den här veckan har dock varit lite annorlunda, jag har varit ute och rört på mig socialt också vilket jag tycker mycket om. Det är ett pingisläger i sporthallen och jag har varit en av ledarna, det brukar vara pingis på förmiddagen och sedan någon annan aktivitet på eftermiddagen. Lugnt och gemytligt och jag skulle aldrig kunnat tro att jag skulle känna mig trött efter dom få timmarna.. men det gör jag..

Inget bra tecken inför heltidsdagarna :)

Stefan Hörnell, en annan pingisspelare, var jag och hälsade på igår, han har köpt ett stort hus i Brinken, stort hus med stor altan. På altanen satt vi och pratade racketlon och drack några öl i några timmar, emellan diskussionerna kom jag och tänka på.. hur ska jag skriva.. hur välstrukturerat liv han har, fru och barn, ett bra jobb och ett fint hus. Det är det många som har även långt innan hans ålder men Stefan verkar ha allt detta och samtidigt en väldigt avslappnad inställning till livet, det känner jag färre människor som har.. Stefan är en bra man, hur schysst som helst att även han var med på överraskningsfesten när jag fyllde 30, det var lite oväntat. OJ, vilken kväll/natt det där vara, den kommer jag minnas länge, tyvärr blev det för roligt men det hör väl till kanske..

Förresten ringde dom från mitt kommande jobb idag, min närmaste kollega vill byta några ord med mig i veckan, det låter spännande. Som sagt, till T1 skolorna kommer jag gå in med full kraft varje dag, hur många powerraids som än behövs :)

Nu ska jag ner och slå några bollar..

Midsommar i Borensberg!

När jag satt där på en altan så centralt du nästan kan komma i Borensberg så övervägde jag om det inte var den bästa midsommarafton någonsin. Det går inte att komma ifrån att det väl just runt midsommar som man kanske saknar sommarstugan som mest, det beror på flera olika saker, dels att vi firade själva högtiden där de sista åren, dels att det var just när sommaren var på ingång som det stället kändes som allra bäst. Jag ska inte gräva ner mig i det där nu men jag försvann till Krogsfall några minuter på altanen. Faktum är ju att det är tiden som saknas inte platsen..



Det är ju inget speciellt med det där huset, ser risigt ut, fasaden behöver en rejäl puts, de skrikgula dörrarna behövs bytas ut, inne i huset finns varken tv eller vattentoalett, från altanen måste man nästan hoppa för att se en liten bit av Järnlunden. Det finns dessutom ormmöjligheter på tomten.

Det var inte bättre förr, det var annorlunda förr, gårdagens midsommarfest var så bra den kan bli 2012. Många av mina närmaste vänner var på plats. Det var mycket skratt, god mat och roliga tävlingar. Det är bara människor som är tidlösa i mitt tycke..

Glad midsommar!

Han är inte en av oss..

Jag tycker att Anders Breivik dom var helt rätt, alltså att han fick psykiskt vård, det är såklart omöjligt för mig att sätta mig in i situationen som överlevande och anhöriga har, majoriteten av dessa tycker nog att ett fängelsestraff eller dödsstraff hade varit det enda rätta, jag kan tänka mig att människor i allmänhet tycker det också, "sätt honom i stolen". Jag såg från rättegången att någon hade upplevt domen som att han var oskyldig när han fick psykiskt vård..

Jag ser det dock från ett annat perspektiv i vanlig ordning.. :)

Man kunde se hans hånfulla flin när domen fastställdes, han skakade på huvudet och såg allmänt oförstående ut. Hans filosofi om att han planerat, disciplinerat bekämpat ett krig skjöts där svart på vitt helt bort. Han ville nog vara en fruktad kämpe eller för få en hyllad hjälte, han blev den psykiskt störda. Ok, om man ska kolla på det individuellt så är det ju en annan femma, det är klart att folk vill se honom lida för det han har gjort, han har ju tagit 77 människoliv om jag minns rätt. Men jag anser att domen var den bästa för världens framtid. Man kan tyvärr aldrig komma ifrån att det finns en tyst svans bakom Breiviks krigsfilosofi, även om de inte är lika kapabla att göra handlingen, jag kan tänka mig att dessa människor inte direkt njuter av domen. Det här blev ett bevis på att dom inte är en av oss för Breivik är inte en av oss, han är psykiskt sjuk. Det här dådet är inte som andra dåd, det måste ses globalt, Breiviks filosofi måste placeras som psykiskt stört tänkande så att människor nån jävla gång lär sig..

Jag skulle kunna skriva om den här skiten i en evighet även om jag egentligen inte har kunskap som andra om det och att jag vet att det är just uppmärksamhet som han vill ha, jag tyckte ändå att det var intressant att se vilken dom det blev. De inblandade blev inte nöjda med domen vilket är för jävligt men att döma av Breiviks reaktion så känns det som helt rätt beslut. Du förlora, människor vann..

Kan väl inget annat..

..än konstatera att jag hade fel om Sverige i fotbolls-em. Vi blev utslagna men jag tyckte att dagens match inte bara gav antiklimax utan även en lätt touch av mersmak.
2-0 mot Frankrige är väldigt bra även om dom till synes verkade spara en del krafter till kvartsfinal. Kvartsfinal hade varit kul, jag minns hur fantastiskt kul det var när Sverige gjorde 2-1 mot England, det hade varit kul att känna den spänningen igen. Jag tycker att Sverige gör två bra matcher, speciellt idag då givetvis. Angående Zlatan så kan jag bara kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor, han höjde laget nästan själv i långa stunder. Ett !. Finns det några ? då? Absolut, Ukraina-matchen såklart och sömnpillrena till intervjuer i vanlig ordning, hatar dom media så mycket eller är dom bara så tråkiga helt enkelt?

Pingisläger den här veckan, jag är med som spelare för att nästa vecka vara en av ledarna. Jag skulle så gärna vilja spela pingis som förr, jag vet att jag är tråkig med mitt velande fram och tillbaka.. nu ska jag sluta, nu satsar jag igen, nä, nu är det fan nog, nu ska jag träna varenda dag.. men faktum är att jag inte haft den här pingisviljan sen jag var barn och då verkar det vara för sent. Mitt vänstra knä klarar inte av ryckena som krävs och idag kände jag mig uppriktigt ledsen över detta. Jag känner direkt när knät börjar och har det väl börjat så slutar det inte förrän jag sätter mig på bänken, det kan räcka med 10-15 minuters spel. Extra tråkigt är det när konditionen känns all time high (säger inte så värst mycket iofs). Well, jag ska inte ge upp, en sjukgymnast borde få undersöka knät och ge mig en gnutta förhoppning innan jag blir detvarbättreförr-gubben som hänger vid sidan av..

..jag kan bli tränare också kanske.

Snart är det midsommar, på fredag närmare bestämt, då blir det att åka till Borensberg och fira med några av mina absolut närmaste vänner. Det ser jag fram emot! Det är ingen mindre än Dan Borén som anordnar, en helt klart godkänd fest-anordnare, jag tror han har en del ideér på gång och då ska jag även damma av min kamera och dela med mig till er fåtalet läsare. Huvudpersonen Dan kan givetvis hyllas som kompis i en evighet men det är en annan festdeltagare som jag vill lyfta upp så här på tisdagnatten.

Nämligen min käre kompis Robert, framgångsrik och väldigt ödmjuk på samma gång. Han skulle nog förmodligen ogilla om han visste att jag satt och skrev om honom nu. Han lämnade oss och Sverige sommaren innan han skulle börja gymnasiet och för några år såg vi honom bara några veckor på sommaren. Han kom väl tillbaka på heltid i 21-årsåldern och jag skulle inte vilja säga att han kom tillbaka som ett ras men kanske i förhållande till hur och var han är idag. Hans rygg krånglade galet så han kunde inte alls spela pingis så mycket och på den nivån han ville. Han kändes ofta deprimerad och vilsen, hade nästan aldrig några pengar, kärleksfullt omtänksam och sarkastiskt rolig var han dock redan då. Jag kan minnas väldigt många roliga kvällar i Charlottenborg när han och Dan delade lägenhet. Sen hände något, kärleken, nuvarande fästmön Carolina hände. Kragen med de höga potentialen lyftes upp ordentligt, en lyckad ryggoperation och ett nailat högskoleprov lades in på pluskontot och paret lämnade Motala för en Stockholmsförort, Robert började plugga och då menar jag inte plugga som jag gjorde. 60 timmars veckor var mer regel än undantag, när jag hade det som värst så kan ni ta bort nollan, när det var lugnare kan ni ta bort sexan. I fem år höll han på så...

..jag ska komma till poängen nu

Han tog examen för några veckor sen, han var supernöjd över redovisningen på examensarbetet och förra veckan fick han också ett riktigt bra jobb, det går i linje med vad han har läst och det är förstås välförtjänt ett höginkomstjobb. Jag blir glad av sånt här, det har varit för många tjuriga tanter som blivit miljonärer på bingolotto genom åren, jag blir väl inte direkt avundsjuk på detta men jag kan tycka att det inte riktigt är förtjänat. Det finns ingen som har förtjänat Roberts livssituation idag mer än han själv. Han är ett föredöme och även om det är normalt är föräldrar som säger det så är jag mycket stolt över honom. Vill också tillägga att han trots den stabila ryggen fortfarande är minst en klass sämre än mig på pingis.

Grattis min vän!




Carolina och Robert

Hemma igen..

15 av 30 mil i spöregn fick göteborgarna, det var inga muntra miner från lägenhetslånarna igår när dom lämna tillbaka lägenhetsnyckeln. Dom var nöjda med tiden då de under sin livs första runda kom under 12 timmar, men jag menar 12 timmar!!!! Varav 6 timmar av dom i spöregn, fy fan vad segt, jag tycker att det kan vara segt att cykla till andra sidan stan jag..

Själv var jag med "grabbgänget" i Borensberg, hos Dan och såg englandsmatchen i fredags, kanske var det alkoholens inverkan men jag har nog aldrig varit så inne i fotbollsmatch, inte sen semifinalen emellan Sverige och Brasilien 1994 iaf :) Sverige förlorade ju och är därmed utslagna, lite tråkigt, England vill man slå, ju drygare, ju roligare.´Så blev det tyvärr inte den här gången!

Jag trodde att Lilla hembageriet i Verkstan skulle ha goda mackor, men jag sitter här med en ost och paprika som var både för kall och lite för gammal, en besvikelse! Jag tar en frukost framför datorn nu då jag om 25 minuter ska infinna på Västers BTK:s sommarläger, det ska bli kul att ha något att göra iaf några timmar per dag.

Jag får återkomma senare idag!

Götebooorgare på ingång...

Imorgon börjar Vätternrundan i Motala, vår stads stolthet, för en helg är det inte bara broöppningar och brobygge som hindrar framkomlighet i trafiken. Skämt och sido, det är nog bra reklam för Motala, vår chans att synas på kartan.

I år har även jag tänkt att dra nytta av detta evenemang och hyra ut min lägenhet, lönsamt med risk var den första tanken men nu föll det sig så turligt att en kompis känner dom som ska hyra. Hela grejen får jag tacka min kompis Pelle för, det blev lite billigare än andra ställen kanske men det är det helt klart värt. Göteborg är staden dom reser ifrån, ordvitsarnas stad, är i grund och botten absolut ingen fan av ordvitsar, tvärtom, dessvärre har jag på senare år ironiskt byggt upp ett beroende, ett så ironiskt beroende att det har blivit allvar. Jag tycker nu om att dagligen förstöra livet för andra människor, det får jag tacka min kompis Robert för. Göteborgarna kommer runt 15-snåret imorgon, dom kommer ringa när dom närmar sig stan sa han och jag har redan planerat att öppna med en riktig skitvits..

"Hej! Ja, kör mot Ala"

Nej, men jag planerar att skämta om att jag inte har Tv4 (Sverige - England matchen).

"Jag trodde att matchen sändes på svt"

Nej, det där var Pelles skämt. Jag har i år hittat min humor, min livs första riktiga tv-kärlek är den amerikanska "The office", jag har halvhjärtat försökt och visa det genom bakgrundsbilden på den här bloggen. Medan jag höll på med inställningarna så såg jag också att man bara kunde kommentera om man hade ett blogger-konto, det har jag också ordnat :)

Jobb!

T1 skolorna i Linköping! Varken namnet eller den dåliga bilden får bort tankarna på anstalt :) Men i själva verket är det ett arbete som jag är mycket, mycket nöjd över att ha fått. Dom har en elevfokus som jag inte sett tidigare, det är elevernas stimulans och trygghet som är i centrum, vilket säkerligen de flesta skolorna säger men det känns mer tydligt på den här skolan. De gillas när olika åssikter utvecklar och inte konkurerar emellan kollegorna. Jag vet att jag i ett tidigare inlägg skrev om Atlasskolan men det här känns lika bra.

Det känns bra att få ett jobb överhuvudtaget förresten, from den 6:e augusti kommer jag inte längre vara trött av tv:n och datorns bildskärm utan trött på riktigt när jag går och lägger mig. Ser grymt mycket fram emot att träffa nya människor i en "ny stad" också. Nu ska jag vara förberedd, när jag kliver in på T1 skolorna kommer jag att lägga hela min själ på arbetet, jag ska vara en förbannat bra fritidspedagog. Jag ville någonstans tro att jag hade goda möjligheter att få just det här jobbet, intervjun kändes bra, kemin fanns emellan mig och rektorn, vi hade samma filosofi över hur en fritidspedagog/lärare ska arbeta, han spelade tennis och höll inte heller på LHC.

Idag är jag nog trots allt lite trött på riktigt, jag sov inte många timmar inatt, sen skulle jag vara barnvakt åt mina syskonbarn vilket alltid är fantastiskt men det innebär också en 200 % tempohöjning i jämförelse med min vardag. Det gick såklart bra ändå! :)

En bra dag!

Zlatan, klassens häftiga kille..

Enligt mig visade Zlatan varför han har sån status igår, jag tycker att han var klart bäst på planen sett över hela matchen, t.o.m bättre än Sjevtjenko. Dock vill jag inte kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor ännu. Jag tycker snarare att gårdagen för min analys ett snäpp djupare. Det var ju en katastrofal insats i övrigt väl? Exempelvis duktiga mittfältare som Kim Källström, Sebastian Larsson och småhyllade Rasmus Elm tappade bollar i parti och minut. På pappret ska ju dom vara bättre på sin position än Ukrainas motsvarigheter. Varför sjunker dom och inte lyfter när världsstjärnan Zlatan dessutom ger understöd. För att ni ska få svar på detta så måste jag dra tillbaka klockan 17-18 år.

Nämligen till högstadiet, där status var allt. Redan första veckorna kunde man bedöma statusen på samtliga i klassen som dessvärre behålls lång tid framöver. Oftast är det tidigare bedrifter eller besvikelser i livet som avgör vilken status man visar upp i början, ibland kanske någon våghalsig försöker klättra upp omgående på egen hand, det har man inget att förlora på men samtidigt är det väldigt, väldigt svårt att göra det eftersom du under en längre tid måste bevisa en statusnivå som ligger över dig själv. Det finns dock s.k genvägar upp, där man inte ens behöver klättra utan helt sonika bara kan ställa sig i hissen då den absoluta ledaren i klassen/gruppen måste försöka hitta guldkorn i den gråa gyttjan. Om jag ser tillbaka på min egen högstadietid så var jag väl medveten om mängden brister jag hade men jag hade två starka sidor som föll ledaren i smaken, min sportintresse och min sjuka humor. Dessa två guldkorn höll jag lika hårt i som Joakim von Anka under högstadieåren och blev således ganska bra kompis med ledaren, ett ytligt och tillfälligt självförtroende kom..

Fan.. nu känner jag att jag börjar tappa poängen här..

... jo, just det, det är inte riktigt så enkelt.

Dessa två guldkorn blev hela min identitet. Det jag höll fast i, höll jag fast för att tillfredsställa ledarens behov för jag var ju LIVRÄDD för att tappa min position. FJÄSK! Framför allt är det ledaren som har lyft dig så det är klart att full respekt måste visas vilket också gjorde att jag aldrig utmanade om positionen. Problemet var att jag kunde så mycket mer än att dra sjuka skämt och prata sport, för att vara i tidiga tonåren så var jag empatisk, respektfull, snäll och djup, egenskaper som jag allt mer sällan visade upp, aldrig i ledarens närvaro. Jag var egentligen inte alls nöjd med situationen..

Parallellen är att Zlatan med all förmodan har den högsta statusen i landslaget. Kim Källström och grabbarna har blivit kända som dom som serverar Zlatan, på Zlatans villkor.

Kim Källström har ett jävla skott men det är ju Zlatan som ska skjuta.

Sebastian Larsson är riktigt teknisk men det är ju Zlatan som ska dribbla.

Rasmus Elm är en utmärkt tvåvägsspelare men Zlatan tycker bara att det finns en väg.

Istället försöker dom panikartat tänka som Zlatan vill på planen, försöka hitta hans sätt att spela fotboll och anpassa sig därefter, få honom att lysa om möjligt ännu starkare, en anpassning som dom egentligen inte alls är tillfreds med, deras hela register lyser med sin frånvaro. Skulle denna otillfredställelse yttra sig i omklädningsrummet så sjunker statusen, Zlatan nämner dig inte längre i tv-intervjuer, de återstånde strålarna från hans rampljus försvinner ifrån dig. Spelarna kanske inte blir utsparkade direkt efter detta.. men indirekt. Impopulariteten och osäkerheten kommer. Jag tror att Hamren mycket väl kan gå efter filosofin, "Mår Zlatan bra så mår svenska landslaget bra". Mitt svar på det är enkelt: NEJ!

Ur min totala oerfarenhet över att träna ett fotbollslag skulle jag vilja att Hamren istället samlar ihop åssikter från samtliga spelare, precis som på högstadiet(vad får dig att trivas i skolan), lyder frågan enkelt, "Hur spelar du bäst fotboll?". Låt spelarna vara anonyma för de övriga spelarna i undersökningen också, Hamren, så dom inte behöver vara rädda för Zlatans misstycke. Efteråt samlar du ihop lapparna, du sammanställer och analyserar fram hur vi ska maximera svensk fotboll. Detta överlämnar jag helt till dig, Hamren! Lycka till!


Vilket inlägg det blev, den sjuka humorn finns nog kvar trots allt. Nu måste jag sova. Godnatt!

Bästa eller sämsta veckan..

Jag antar att tre skolor iaf ringer mig den här veckan. Tre skolor, fyra jobbmöjligheter. Jag har satt mig i en situation som är minst sagt usel. Chansen att jag skulle få någon av dessa jobb kan bedömas som 50/50 enligt min känsla av intervjuerna och med tanke på antalet sökande. Får jag något av jobben så kan jag se fram emot en höst där jag varje dag lär känna nya människor och lär mig nya saker och jag kan börja betala tillbaka mina skulder, får jag inte någon av jobben så måste jag ta till radikala åtgärder, nämligen flytta härifrån. Det är pinsamt att jag satt mig i en sån situation som 30-åring, jag borde vetat bättre. Jag känner mig som en stor loser som borde stannat kvar i Värnamo.

Måste tänka på annat så jag får skriva om annat. Jag känner mig ganska vältränad just nu, för att vara jag vill säga, jag försöker sedan en tid tillbaka göra någon sorts träning varje dag. Resultatet är att jag nu ganska enkelt kan ta mig igenom två timmars pingisträning och löpningen går lättare och snabbare. Det finns mycket tid för tillfället, hoppas inte att det blir annorlunda om jag får jobb, jag vet hur det var i Värnamo, där säckade jag ihop fullständigt på fritiden, tyckte att 50 meters promenaden till Hemmakväll var duglig motion. Jag vill få bort magen, det vill jag verkligen, för jävla synd att jag är så sockerberoende samtidigt :)

Förutom eventuella samtal har dagen två stora höjdpunkter, det är pga regnavbrott idag fortsättning på Franska öppna finalen från igår. En final som är jämnare än vad jag trodde, hade en stark känsla av att Nadal skulle fortsätta sin förnedringsrad även i finalen, Djokovic stretar dock emot och när solen tittar fram i Paris så står det 2-1 i sett till Nadal och 2-1 i gem till Djokovic i fjärde set, det gillas. ´Förutom det så går ju Sverige in i EM ikväll, känns som att Zlatan kommer avgöra på egen hand idag... :D Nä, allvarligt, vi är ett grabbgäng som åker mot Dan i Borensberg, blir trevligt!

Vi går ett fiasko till mötes..

Sverige-Ukraina 1-1 Sebastian Larsson gör mål.

Sverige-England 0-1

Sverige- Frankrike 0-2

Det är min spontana gissning, jag ska inte spela på de här resultaten för jag kan inte vinna på spel men om jag bara låter det stå här så får ni se hur mycket fotboll jag kan..

Jag kan inte säga att jag inte är avundsjuk på Zlatan, för det är jag, det jag kan säga är att alla andra är blinda och jag kan se när det gäller Zlatans betydelse i svensk fotboll. Visst, ur ett allmänt perspektiv kanske, han får oss att tro på att man kan gå från gatan till superstjärna men jag tänker resultatmässigt här. Han är vår enda stjärna, den alla pratar om. Det finns dock problem med detta..

1. Sverige har alltid varit ett kollektiv

2. Zlatan tycker inte om kollektiv

Visst fan är han bästa fotbollspelaren i landslaget. Men lyssna nu Hamren, det här är viktigt, det handlar om balans i ett "kollektiv-filosofiskt" lag. Om en spelare tar mer plats än andra så måste de andra spelarna ändra sin taktik..eller spelstil, inte anpassa sig efter stjärnan. För att Sverige ska kunna vinna mot storlag så måste alla spelare spela 110 procentigt. Inte 75 procentigt och kolla upp var Zlatan är någonstans, så bra är han inte. På något sätt måste han vara en i kollektivet, som Kenneth Andersson 1994, om du blir lika bra som Kenneth, Zlatan, då har du mina lovord..

Jag skickar det här till svenska fotbollsförbundet och hoppas att jag ser en pistolskyttande Kenneth på sidlinjen på måndag.

Ett år har gått..

För ett år sen satt jag på hotell Scandic Winn i Karlstad, jag surfade på telefonen om att Boston Bruins skulle avgöra NHL under natten, bröderna Sedin hade underpresterat i finalen. Jag hade precis avslutat en förvånansvärt lätt opponering på mitt examensarbete. Just när jag satt där i lobbyn var jag ganska nöjd med läget, att ta examen från universitet var det första vuxensteg jag gjort i brist på annat trots att utbildningen kanske inte höll den högsta klass. Jag har alltid tänkt ganska kortsiktigt också, det skulle ju bli fest på kvällen, jag var taggad över att träffa klasskamrater från andra städer under avslutningskvällen trots att några av dom jag lärde känna mest under åren valde att vara hemma med familjen. Roligt var det ändå, en härlig sommarkväll på harrys i Karlstad, någon öl för mycket slank säkert ner för jag minns mitt beslut att välja bort den så goda frukostbuffén morgonen efter. Det var en bra avslutning på en del i mitt liv.



Sandra, Fia, Gullan och jag. Motalagruppen, gruppen som jag till börja med enligt mig själv hade mycket svårt att komma nära, något som dom inte håller med om :) Jag minns dock resor emellan Motala och Karlstad då jag tillbakalutad satt med hörlurar i öronen. Till slut fann vi nog varandra, jag tror att vi hade en del hjälp av alkohol sena kvällar i värmlandsskogen. Vill tillägga att det här låg på mig mestadels, jag föreställer mig i efterhand som frånvarande, lite hemlig och allmänt ointressant. Jag blev mig själv ju längre tiden gick med tjejerna som tur är..





Tony och Peter. Den här bilden är tagen hemma hos Tony i Sunne, vi blev ditbjudna efter avslutningen 2011 så vi blev bra kompisar. Det var ganska nördigt, samtalsämnet var nästan konstant sport, framför allt hockey, Peter i rött var faktiskt SSK:are, Tony var ju värmlänning och höll på FBK tyvärr.. :)





Jag hittade den här bilden också, den är från avslutningen. Jeanette är den glada tjejen, vi hade kunnat bli mycket bra kompisar. Suverän karisma, inte lika mycket hämningar som folk har, det gillas! :)


Jag ska avsluta här nu, inlägget skulle få en annan riktning egentligen men det får bli så här.. :)

Ta hand om er

Atlasskolan - en välbehövd oas

Jag har rest eller snarare pendlat ganska mycket i Sverige sista halvåret, först var det fram och tillbaka från Värnamo till Motala och nu är det från Motala till Linköping på arbetsintervjuer. En välkänd företeelse på tåg och bussar är den totala bristen på samtal, den känner alla till. Jag går nog emot strömmen något, ibland kunde jag gå in i diskussioner med grannen på tåget då det var längre resor. Man lär känna en ny människa litegrann och tiden går mycket fortare. Det är tyvärr något som jag vant mig av vid, på bussen till Linköping kollar jag sportbladet nyheter 14 ggr, låtsas att Elmanders tveksamma knä fångar mitt intresse under en timmes tid. Det var med glädje som jag då på min senaste Linköpings-resa observerade tre personer som satt och diskuterade helt öppet om utvandring och invandrings politik. Personerna i fråga var en till synes engagerad 20-årig tjej och två äldre herrar med utländsk bakgrund. Det diskuterades inte bara politik utan även religion och kulturkrockar. Det var den ohämmade tjejen som drog samtalet men herrarna svarade öppet och intresserat. Jag märkte att personer skruvade på sig på bussen, någon höjde säkert volymen ännu mer på ipoden. Jag stängde av min telefon och funderade på varför det inte alltid är så. Integriteten är viktigare än att lära känna folk. Det här är ju iofs det enda jag vet, jag har knappt varit utanför Sveriges gränser i mitt liv, jag kan inte säga att det är bättre någon annanstans. Det jag kan konstatera är att vi är rädda för något som är annorlunda, vi är rädda för att prata med människor överhuvudtaget.. ja, så länge vi inte är barn eller fulla givetvis. Well, jag vet inte riktigt, men jag tror inte det var någon tillfällighet att det var människor från en annan kultur som fick oss att skruva på sig i bussen. "Varför pratar dom, är dom fulla?" Jag berömde aldrig dessa människor för underhållningen, det ångrar jag.

Till saken, vi tycker alla olika. Jag själv tror att olika kulturer stärker varandra även om det kanske inte är bilden i media, den bilden är snarare kulturkrockar och segregering. Själva invandringspolitiken kan ifrågasättas. Vi har segregering som procentuellt gör så att invandrare representerar en högre kriminalitet, extrema islamister har en jävligt skev levnadsfilosofi, det håller jag med herr Åkesson om. Det jag däremot absolut inte tycker är att vi ska bromsa invandringen. Jag är född 1981, jag växte upp på en skola på landsidyllen, alla kände alla. Jag kommer ihåg ett klassmöte om cigarettfimpar på skolgården, det var en stor skandal. Vi var då segregerade från övriga samhället och vi älskade det. Jag arbetade sex år på electrolux, dessa sex år bidrog jag till att betala skatt till samhället. 6 av 30 år har jag bidragit till välfärden. Varför förtjänar jag en plats här i Sverige om inte alla gör det, det är ju lotteri att jag föddes här. Att invandrarna helt själva förhindrar integrering tycker jag är galet. Jag tycker att 520 bussen emellan Motala och Linköping speglar samhället och bekräftar mitt påstående. Väskan placeras på sätet bredvid långt innan man själv hunnit sätta sig. Välkommen till Sverige, skynda dig att integreras.

Atlasskolan i Linköping representerar 49 länder, det är många olika kulturer under samma tak. Jag var på intervju där förra veckan och jag lyssnade fascinerat på när rektorn presenterade sin filosofi. Det mesta som står på väggarna stod på tre olika språk, svenska, engelska och spanska. Skolavslutning hade ingen kristen prägel, ingen religion alls. På födelsedagar sjöng man på flera olika språk, födelsedagsbarnets språk inräknat såklart. Viljan att bemöta och välkomna olika kulturer var oerhört starka inom dessa väggar. Där jag vill jobba!

Nog sagt. Imorgon är det nationaldag. Trots mina föregående ord är jag en stolt svensk, alla människor som jag känner och tycker om bor här. Jag kommer inte vifta med några flaggor, det är jag för kulturell för, jag menar, fotbollsem börjar ju inte förrän om några dagar. Min förhoppning är att den 20:åriga tjejen på 520 smittar av sig till sin omgivning.




Oasen

Godafton!

Så här ligger det till..

Jag var i Karlskoga igår, närmare bestämt Boda borg, en plats som underhåller både barn och vuxna. Även om det kändes som att sex timmar därinne blev en timme för mycket så var det sammanfattningsvis jävligt kul. Min tro innan ditresan var att cellerna skulle vara något för enkla, iaf de icke fysiska cellerna, så var det inte. Det var precis lagom, ibland nästan för svårt.. eller för ologiskt snarare..

Idag har jag varit i Linköping på arbetsintervjun, den tredje under loppet av en vecka, Hagbyskolan var platsen som såg ut som en helt vanlig mindre skola i utkanten av staden. Det som var ovanligt var den ovanligt positiva energin bakom väggarna. Under den knappa halvtimmen jag väntade kom det förbi fem personer som presentera sig och fråga om jag ville ha kaffe, dubbla antalet gick förbi med en glad hälsning och ett stort leende på läpparna. Jag kollade uppdragning av gylfen emellan varven för att försäkra mig om att det bara var av trevlighetsskäl som smilbanden var så höga en måndag.. men det var det ju :) Jag gav dom givetvis cred för det här under intervjun, övriga intervjun kändes helt ok, även om jag känner mig som en stark människokännare är dessa situationer svårlästa..

Jag vill ha ett jobb, jag måste ha ett jobb. Ekonomin är helt åt helvete men framför allt måste jag ut och träffa människor igen för att må bättre, jag vill bli behövd igen, betyda något..

Idag fyller systerdotter Vera 4 år. Grattis prinsessan. Love you!




..glad Vera




..arg Vera




..svårläst Vera

I am back!

Bästa film att somna till: Tillbaka till framtiden 1. Den utan tvekan mest avslappnande filmen som finns, i bra bemärkelse menar jag då. Robban, en kompis föreslog denna film eller snarare hela triologin för en herrans massa år sedan. Det är också bra att filmen spelas om på nytt igen så den inte står och tuggar på menyn som de flesta andra filmer gör resten av natten. Hur som helst, vissa säger E.T, vissa säger Jurassic Park, jag säger att det var tillbaka till framtiden - triologin som är herr Spielbergs mästerverk...

Jag tänkte att jag skulle börja så, betydelselöst för er, betydande för mig. Jag har tänkt på det mer och mer på senaste tiden, jag börjar må dåligt, ibland riktigt dåligt. Att somna framför en bra film är därför en bra medicin. Om jag tänker tillbaka så mådde jag nästan som bäst runt 2008, vilket iofs är ganska obegripligt, jag gick då en utbildning som jag inte trivdes speciellt med, jag hade en alldeles för liten lägenhet, jag hade fortfarande inte fått mitt körkort, jag borde varit mer missnöjd med situationen än vad jag var helt enkelt. Det är inte riktigt så enkelt dock, jag bloggade som en idiot på den tiden, jag fick skriva om allt roligt som hände RUNT mig vilket fick mig själv att må bättre och ja, känna mer delaktig i detta. I och med den analysen så kräver jag inte nästa babyboom men jag hävdar betydelsen av att jag får skriva av mig om allt som händer..

Summa kardemumma, år 2012 ska man twittra eller podcasta som min gamla bloggkollega/konkurrent Per gör nu, jag skiter i det, jag är gammalmodig och nostalgisk. Nu kör jag igen, för mitt eget välmående och för att skriva om mitt liv och livet runt om mig..

Webadressen är ironisk, precis som jag. Jag bor nu lite närmare centrum i Motala! Välkomna!