Enligt mig visade Zlatan varför han har sån status igår, jag tycker att han var klart bäst på planen sett över hela matchen, t.o.m bättre än Sjevtjenko. Dock vill jag inte kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor ännu. Jag tycker snarare att gårdagen för min analys ett snäpp djupare. Det var ju en katastrofal insats i övrigt väl? Exempelvis duktiga mittfältare som Kim Källström, Sebastian Larsson och småhyllade Rasmus Elm tappade bollar i parti och minut. På pappret ska ju dom vara bättre på sin position än Ukrainas motsvarigheter. Varför sjunker dom och inte lyfter när världsstjärnan Zlatan dessutom ger understöd. För att ni ska få svar på detta så måste jag dra tillbaka klockan 17-18 år.
Nämligen till högstadiet, där status var allt. Redan första veckorna kunde man bedöma statusen på samtliga i klassen som dessvärre behålls lång tid framöver. Oftast är det tidigare bedrifter eller besvikelser i livet som avgör vilken status man visar upp i början, ibland kanske någon våghalsig försöker klättra upp omgående på egen hand, det har man inget att förlora på men samtidigt är det väldigt, väldigt svårt att göra det eftersom du under en längre tid måste bevisa en statusnivå som ligger över dig själv. Det finns dock s.k genvägar upp, där man inte ens behöver klättra utan helt sonika bara kan ställa sig i hissen då den absoluta ledaren i klassen/gruppen måste försöka hitta guldkorn i den gråa gyttjan. Om jag ser tillbaka på min egen högstadietid så var jag väl medveten om mängden brister jag hade men jag hade två starka sidor som föll ledaren i smaken, min sportintresse och min sjuka humor. Dessa två guldkorn höll jag lika hårt i som Joakim von Anka under högstadieåren och blev således ganska bra kompis med ledaren, ett ytligt och tillfälligt självförtroende kom..
Fan.. nu känner jag att jag börjar tappa poängen här..
... jo, just det, det är inte riktigt så enkelt.
Dessa två guldkorn blev hela min identitet. Det jag höll fast i, höll jag fast för att tillfredsställa ledarens behov för jag var ju LIVRÄDD för att tappa min position. FJÄSK! Framför allt är det ledaren som har lyft dig så det är klart att full respekt måste visas vilket också gjorde att jag aldrig utmanade om positionen. Problemet var att jag kunde så mycket mer än att dra sjuka skämt och prata sport, för att vara i tidiga tonåren så var jag empatisk, respektfull, snäll och djup, egenskaper som jag allt mer sällan visade upp, aldrig i ledarens närvaro. Jag var egentligen inte alls nöjd med situationen..
Parallellen är att Zlatan med all förmodan har den högsta statusen i landslaget. Kim Källström och grabbarna har blivit kända som dom som serverar Zlatan, på Zlatans villkor.
Kim Källström har ett jävla skott men det är ju Zlatan som ska skjuta.
Sebastian Larsson är riktigt teknisk men det är ju Zlatan som ska dribbla.
Rasmus Elm är en utmärkt tvåvägsspelare men Zlatan tycker bara att det finns en väg.
Istället försöker dom panikartat tänka som Zlatan vill på planen, försöka hitta hans sätt att spela fotboll och anpassa sig därefter, få honom att lysa om möjligt ännu starkare, en anpassning som dom egentligen inte alls är tillfreds med, deras hela register lyser med sin frånvaro. Skulle denna otillfredställelse yttra sig i omklädningsrummet så sjunker statusen, Zlatan nämner dig inte längre i tv-intervjuer, de återstånde strålarna från hans rampljus försvinner ifrån dig. Spelarna kanske inte blir utsparkade direkt efter detta.. men indirekt. Impopulariteten och osäkerheten kommer. Jag tror att Hamren mycket väl kan gå efter filosofin, "Mår Zlatan bra så mår svenska landslaget bra". Mitt svar på det är enkelt: NEJ!
Ur min totala oerfarenhet över att träna ett fotbollslag skulle jag vilja att Hamren istället samlar ihop åssikter från samtliga spelare, precis som på högstadiet(vad får dig att trivas i skolan), lyder frågan enkelt, "Hur spelar du bäst fotboll?". Låt spelarna vara anonyma för de övriga spelarna i undersökningen också, Hamren, så dom inte behöver vara rädda för Zlatans misstycke. Efteråt samlar du ihop lapparna, du sammanställer och analyserar fram hur vi ska maximera svensk fotboll. Detta överlämnar jag helt till dig, Hamren! Lycka till!
Vilket inlägg det blev, den sjuka humorn finns nog kvar trots allt. Nu måste jag sova. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar