2-0 mot Frankrige är väldigt bra även om dom till synes verkade spara en del krafter till kvartsfinal. Kvartsfinal hade varit kul, jag minns hur fantastiskt kul det var när Sverige gjorde 2-1 mot England, det hade varit kul att känna den spänningen igen. Jag tycker att Sverige gör två bra matcher, speciellt idag då givetvis. Angående Zlatan så kan jag bara kasta in handduken och kyssa hans namnmärkta skor, han höjde laget nästan själv i långa stunder. Ett !. Finns det några ? då? Absolut, Ukraina-matchen såklart och sömnpillrena till intervjuer i vanlig ordning, hatar dom media så mycket eller är dom bara så tråkiga helt enkelt?
Pingisläger den här veckan, jag är med som spelare för att nästa vecka vara en av ledarna. Jag skulle så gärna vilja spela pingis som förr, jag vet att jag är tråkig med mitt velande fram och tillbaka.. nu ska jag sluta, nu satsar jag igen, nä, nu är det fan nog, nu ska jag träna varenda dag.. men faktum är att jag inte haft den här pingisviljan sen jag var barn och då verkar det vara för sent. Mitt vänstra knä klarar inte av ryckena som krävs och idag kände jag mig uppriktigt ledsen över detta. Jag känner direkt när knät börjar och har det väl börjat så slutar det inte förrän jag sätter mig på bänken, det kan räcka med 10-15 minuters spel. Extra tråkigt är det när konditionen känns all time high (säger inte så värst mycket iofs). Well, jag ska inte ge upp, en sjukgymnast borde få undersöka knät och ge mig en gnutta förhoppning innan jag blir detvarbättreförr-gubben som hänger vid sidan av..
..jag kan bli tränare också kanske.
Snart är det midsommar, på fredag närmare bestämt, då blir det att åka till Borensberg och fira med några av mina absolut närmaste vänner. Det ser jag fram emot! Det är ingen mindre än Dan Borén som anordnar, en helt klart godkänd fest-anordnare, jag tror han har en del ideér på gång och då ska jag även damma av min kamera och dela med mig till er fåtalet läsare. Huvudpersonen Dan kan givetvis hyllas som kompis i en evighet men det är en annan festdeltagare som jag vill lyfta upp så här på tisdagnatten.
Nämligen min käre kompis Robert, framgångsrik och väldigt ödmjuk på samma gång. Han skulle nog förmodligen ogilla om han visste att jag satt och skrev om honom nu. Han lämnade oss och Sverige sommaren innan han skulle börja gymnasiet och för några år såg vi honom bara några veckor på sommaren. Han kom väl tillbaka på heltid i 21-årsåldern och jag skulle inte vilja säga att han kom tillbaka som ett ras men kanske i förhållande till hur och var han är idag. Hans rygg krånglade galet så han kunde inte alls spela pingis så mycket och på den nivån han ville. Han kändes ofta deprimerad och vilsen, hade nästan aldrig några pengar, kärleksfullt omtänksam och sarkastiskt rolig var han dock redan då. Jag kan minnas väldigt många roliga kvällar i Charlottenborg när han och Dan delade lägenhet. Sen hände något, kärleken, nuvarande fästmön Carolina hände. Kragen med de höga potentialen lyftes upp ordentligt, en lyckad ryggoperation och ett nailat högskoleprov lades in på pluskontot och paret lämnade Motala för en Stockholmsförort, Robert började plugga och då menar jag inte plugga som jag gjorde. 60 timmars veckor var mer regel än undantag, när jag hade det som värst så kan ni ta bort nollan, när det var lugnare kan ni ta bort sexan. I fem år höll han på så...
..jag ska komma till poängen nu
Han tog examen för några veckor sen, han var supernöjd över redovisningen på examensarbetet och förra veckan fick han också ett riktigt bra jobb, det går i linje med vad han har läst och det är förstås välförtjänt ett höginkomstjobb. Jag blir glad av sånt här, det har varit för många tjuriga tanter som blivit miljonärer på bingolotto genom åren, jag blir väl inte direkt avundsjuk på detta men jag kan tycka att det inte riktigt är förtjänat. Det finns ingen som har förtjänat Roberts livssituation idag mer än han själv. Han är ett föredöme och även om det är normalt är föräldrar som säger det så är jag mycket stolt över honom. Vill också tillägga att han trots den stabila ryggen fortfarande är minst en klass sämre än mig på pingis.
Grattis min vän!
Carolina och Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar