Jag älskar fortfarande att tävla, det kommer jag nog alltid att göra, folk som kommer upp i åren uttrycker sig ofta, "Jag bryr mig inte om att vinna längre, det är inte viktigt". Jag påstår det motsatta, det är då man måste bevisa för sig själv och andra, framför allt för sig själv att man fortfarande håller. Idag bevisades dock inte ett skit när vi samlade ett gäng i Råssnäs löparspår för att göra upp. Meningen var att vi skulle springa två varv vilket motsvarar 7,5 kilometer, jag orkade ett varv. Jag hade t.o.m lagt upp dagen annorlunda, ordentlig frukost och ingen snabbmat på heeeeela dagen, även sportdryck medtogs och ändå stupade jag halvvägs. Jag orkar ju springa 2 varv egentligen men jag överskattade min "hastighetsförmåga" rejält. Jag ville ju vinna den där skiten som en belöning för träningen jag lagt ner. Summan blev att dom andra sprang på 35 minuter på två varv, ett extremt bra tempo sett för sådär ett halvår sen men faktum är att jag nästan känner mig segare för varje gång jag springer. Jag kanske åldras mer än vad tränar eller är jag sjuk? Nåväl, nog om det, det är bara bita i det sura äpplet..
Vad händer mera? Jag åker upp till Norrtälje över helgen, det ska bli trevligt att komma bort från den här stan en sväng. Se ny miljöer, känna brisen från havet, ta en öl eller två, jo, löpardojorna lär åka med också, jag var ju däruppe förra sommaren och Norrtälje är fantastisk fint att springa och vara i, förmodligen speciellt på sommaren :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar